Conny på Torslanda-Tidningen ringde och ville komma och göra en intervju med mig om

www.konstrundanvastrahisingen.blogspot.se

min konst inför konstrundan Västra Hisingen den 21-22 september.

Jag skall ha utställningen här hemma och att komma i tidningen var ett strålande tillfälle att nå ut till så många som möjligt, åtminstone i Torslanda. Det är ju alltid kul att bli sedd. Inför Connys besök ville jag ställa i ordning så det skulle bli en bra artikel. Jag ringde till min sonhustru Jeanette, som nyss också börjat måla. Hon hjälpte mig att ta ner allt som tidigare hängde på väggarna i vardagsrummet och så hängde vi upp dels nya och dels gamla målningar.

Upphängningshjälp

Mitt silverarbete skall också visas upp på utställningen. Jag plockade fram några smycken som jag lade fram på bordet tillsammans med affischer och informationsmaterial från tidigare utställningar. Här gällde det att ”feske när fesken går té .

Stjärna och armring i silver

Conny och jag satte oss i det nypyntade vardagsrummet. Jag berättade hur jag tänkt visa målningarna. Dels inne i vardagsrummet och i verandan och och dels ute under pergolan och på altanen. Jag satsar på fint väder. De stora som är 150 cm höga hade jag tänkt ha därute. Ingången till utställningen har jag tänkt skall vara under pergolan. Där är det lätt att ta sig in med rullstol.

Pergolan

I samband med att verandan färdigställdes så byggdes ramperna upp till altanen. En dag tror jag att jag kommer att behöva den ingången för att på ett smidigt sätt kunna ta mig in och ut i huset från trädgården.

Jag berättade för Conny hur jag målade, att jag varit på kurser i Gerlesborg , på Öland och hos Alina Witwitzka, att jag målade i akryl och i äggtempera och var jag haft utställningar. Men jag känner att jag missade att berätta varför jag målade. Jag måste måla för att få balans i livet. Se en vågskål fylld med tråkigheter som MS och nödvändig träning i den ena vågskålen och målning, silversmide och filmredigering i den andra vågskålen. Den balansen är nödvändig alla dagar annars står jag inte ut med det besvärliga: att hålla humöret uppe. Det är ju inte alls så som jag läste i en tidigare artikel som Conny skrivit om en annan konstnär i Torslanda-Tidningen. Där kunde man läsa att hon målade så att andra skulle bli glada. Så kan inte jag tänka. Jag måste måla utifrån mig själv. Med de färger som jag gillar för just den stunden och med den petighet eller inte petighet som jag känner är lagom just då. Men visst är det kul om andra gillar mina målningar. Jag skulle bli jätteglad om alla, som kom och besökte mig under utställningen köpte med sin en målning hem. Visst tycker jag det vore kul att få finnas i andras vardagsrum och känna att de tycker det är fint det de hänger upp. Men jag kan inte tänka på det när jag målar. Då skulle det nog bli något helt annat, om det blev något alls.

Det stora samtalsämnet med Conny blev ändå Alaska. Jag berättade att jag också håller på med filmredigering och att vi skall göra en film om utvandringen och Alaska. Conny blev jätteintresserad. Jag berättade också att vi arrenderade Alaska i fem år och att jag hållit föredrag om Hilma och Alaska alla dagar under de åren för alla turister som kom ut till ön och att vi varit i Alaska i USA tre gånger för att göra research om Hilma och om de platser hon befann sig på.
Men det får nog bli en annan artikel i Torslanda-Tidningen, en annan gång. Nu är det Konstrundan som gäller. Det skall bli intressant att få se Connys artikel. Jag är jätteglad och tacksam över att han kom och vill ha mig med i tidningen och jag hoppas det kommer massor av besökare hem till oss.