Det förra inläggets rubrik var ”Pigg som en mört”. Jag lovar att någon pigg mört är jag inte idag. Vi återkom efter 3 dygn uppe i norska fjällen igår. Båda två mörbultade efter att ha ramlat bakåt alldeles handlöst. Svanskotan mår inte alls bra. Men det var ändå en fantastisk utflykt .

Vi åkte E-6 mot Oslo och Lillehammer. Under alla 50 milen fanns inte en flinga snö. Vi befarade att skidåkningen skulle utebli. När vi kom till Lillehammer såg vi fjället ovanför. Det var dit vi skulle

Sjusjöens fjellområde

Vi bodde på Rustad Höyfjellshotell i Sjusjöen, drygt 2 mil rakt upp i bergen från Lillehammer.

Rustad Höyfjellshotell, Lillehammer

Vi var ute efter ett hotell som skulle ligga så långt ner vid sjön som möjligt och det stämde bäst med Rustads. Vi kunde bara klara att åka skidor på plan mark. Utan kraft i benen och dålig balans så är det kört i utförsbackar. Det hade vi förstått. Jag hade tränat på cross-trainern som står som en stor tjur mitt i vardagsrummet här hemma. Och med cykling och annan träning varje dag under hela våren, så jag kände mig ganska säker på att någon träningsvärk skulle jag inte få. Tyvärr kunde vi inte åka på sjön eftersom snön där till stor del hade blåst bort. Vi åkte längs strandkanten i välpreparerade spår i perfekt före. Många pauser tog vi längst vägen. Vi ville få lite brunbränna också.

Paus i skidåkandet

Efter första dagens skidtur, då jag ramlat lite lagom, så jag kunde stå ut med det onda, så kände jag mig ändå ganska nöjd. Det fanns inte ett moln på himlen och vi tyckte det var helt fantastiskt härligt. I 4 timmar var vi ute och återvände lite hungriga till hotellunchen.

Massor med fantastiskt god mat på Rustads Höyfjellshotell

Det var sista stunden vi kände hunger från det vi anlänt till Rustads. Maten var så otroligt god och faten var så jättemånga. Det var tur att tallrikarna var lite mindre än vanliga tallrikar. Det gjorde att man fick ta ställning till att gå upp och hämta mer mat när den förra tallriken var uppäten. Men efterrätten kunde man ju inte heller missa.

Ett axplock av alla efterrätterna

Jag lovar, det sprängde i magen efter att ha ätit både lunch och middag den första dagen. Nattsömnen blev inte särskilt god med så mycket mat i magen. Det var fullmåne och ett fantastiskt månskimmer lyste över sjön.

Vi gav oss inte. Vänsterbenet sitter som en smäck i pjäxan och pjäxan späns fast i skidan. Ingen droppfot här inte. Fram med ena staven och andra benet och bara gunga med – i takt. Det gick ganska bra. Vi åkte skidor alla dagar. Efter en kraftig bakåtlandning den andra dagen när jag skulle ta mig utför en backe som knappt syntes, så fick jag så jag teg. Det var efter viss övertalning som jag gav mig ut i spåret den tredje dagen.

Nu sitter jag här med träningsvärk i armar och ben, superont i svanskotan och med en kraftig viktökning. Men jag lovar det är det värt. Vi hade en fantastisk mysig tillvaro på precis ett sådant högfjällshotell som jag minns att vi var på när jag var liten med mamma och pappa. Det kan vi gosa oss åt ett bra tag.

Påskbukett på Rustad