Klockan närmar sig halv fem på eftermiddagen och jag ger mig iväg. Efter en halvtimma är jag framme och parkerar bilen på Chapmans Torg. Jag ser att ljus- och ljudteknikern Tobbe redan rycker i dörren. Lisa är också på väg in. Vi hälsar på varandra med en kram och förhör oss lite om hur påsken varit. Tobbe låser upp dörren till den lilla teaterlokalen ”Teater Sesam”. Vi går in och känner vibbarna av teater. Det är en mysig känsla och säkert är det den här lilla teaterlokalen som förstärker känslan av att det är vår teater. Affischen hänger på ytterdörren
Marie anländer och snart rullar också Hans in. Nu är vi samlade, två timmar före start. Vår regissör tycker det är otroligt viktigt med att hålla tiden så ingen kommer för sent. Under samlingssnacket om ditt och datt fixar vi till allt det där som skall förberedas. Nytvättade handdukar hängs upp på toan, tevattnet hälls i kaffekokaren för vidare befordran ner i whisky-flaskan, anmälningslistan och växelpengarna kollas igenom, ljudet och ljuset kontrolleras, möblerna, som skall stå framme för första scenen, ställs fram och det svarta golvet torkas av för att vara alldeles blankt, glasen och vinflaskan ställs fram och stolarna räknas igenom. Vi hoppas att fler än de som förbeställt skall komma. Det finns stolar till flera idag. Marie stänger dörren till köket, som fungerar som hennes loge. Hon skall gå in i sin bubbla, säger hon. Strax därefter hör vi en massa höga stötande och lite sjungande ljud, hon mjukar upp stämbanden. Ja, det behövs sannerligen inför den entimmasmatch de stämbanden skall genomföra om en stund. Lisa har bytt om till morgonrock, eller sminkrock, kanske det kallas här.
Klockan närmar sig halv sju. Marschallerna tänds och sätts ut på var sida av ytterdörren. Det ser festligt ut och kanske kan det locka till sig flera besökare. Jag tänder alla lampor runt biljettkassan och också de levande ljusen. Jag sticker in huvudet i Maries loge och meddelar Marie och Lisa att klockan nu är kvart i sju. Det hörs att de förbereder sig där inne. De första gästerna anländer. Jag hälsar välkommen och lämnar den lilla broschyren som biljett och kvitto på hundringen som jag tar emot. Marie har varit på systemet och strax intill står en vindunk där gästerna själva kan ta sig ett glas och lägga tjugan i den lilla lådan bredvid. De nyanlända sätter sig ner i foajén och småpratar tills Tobbe öppnar dörren och släpper in klockan tio i sju. En kvinna säger: ”så mysigt att ta sig ett glas vin och se på teater, så här på blanka onsdagen”.
Tobbe kikar ut mellan de svarta draperierna och vi ger tecken till att vi står startklara och föreställningen kan börja.
Night Theme med Iggy Pop & James Williamsson spelas och snart rusar Lisa in på scenen. Hon har bråttom för hennes syster skall komma och hälsa på. Precis när musiken tonar ut skall jag knacka på dörren, gå in på scenen och fråga om hon vill köpa jultidningar. Det är inte många repliker min lilla biroll har i den här föreställningen, men det är viktigt att hålla koll på exakt var jag skall träda in. Jag sitter mest bakom skärmen och njuter av de andras skådespeleri. Det är häftiga roller de spelar, som verkligen kräver ett intensivt agerande. De kan inte slappna av en enda sekund för då faller tempot och de växlande sinnesstämningarna slätas ut.
Systrarna Susanne och Anne träffas igen efter moderns död. Tiden har gått, mycket har hänt och det finns många olösta konflikter. Anne är rullstolsbunden efter en olycka. Sus skall fylla 50 och letar fortfarande.
Hur var det egentligen med John och var är han nu? Vem skämdes över vem och vem var stolt. Det är ett stort drama som utspelas för mig när jag återigen sitter där bakom min skärm. Och jag lovar, jag tröttnar aldrig. Jag följer deras upp toner när de är skärrade och skäller på varandra och deras lugnande ord när de blir vänner igen. Jag skulle önska att alla skulle få se den här föreställningen – för deras egen skull. Den är så himla bra. Gå in på www.teaterkattma.se och beställ eller kom bara. Nu är bara två veckor kvar, bara två onsdagar kvar för min del.