Hösten är här. Det är bara att konstatera. Bladen börjar lite försiktigt att bli gulare, men vår bouganvilla i verandan ger inga tecken på avtrappning. Den bara fortsätter att blomma. I verandan är det varmt. Solen värmer genom plasttaket så växterna tror nog att det är sommar fortfarande. Och vi också. Vi sitter oftast där ute och äter. Vi försöker att hålla kvar ljuset, som nu låter mörkret ta över alltmer.
Och inte heller chillin verkar ta till sig att sommaren är slut. Vi lagar kryddstarka maträtter för att ta allt till vara. Det värmer i magen.
Men det börjar bli kallt ute. Man måste tänka till nu när man ger sig iväg ut. Det känns lite konstigt att fortsätta med knäkorta byxor och färgerna stämmer inte heller överens med vad man normalt har på sig så här efter sommaren. Det vita måste ge plats för mörkare, mustiga färger och det kortärmade måste kompletteras med något långärmat, varmt.
När jag väl hade plockat ut sommarkläderna märkte jag att jag inte hade minsta koll på vad man skall ha på sig nu i höst. Den där höstgarderoben som blev kvar sedan förra året känns jättegammal. Jag märkte också att jag inte bara måste skifta garderobens innehåll från sommar till höst och vinter, utan också till min nuvarande vardag. Mina revisorsdräkter hänger fortfarande kvar. Jag har ju inte varit ute och jobbat som revisor på flera år nu. Usch, de är ju så fina och så bra kvalité. Det blir ett svårt beslut att ta. Jag minns att det rann en liten tår nerför kinden när jag fick beslutet från Revisorsnämnden att jag var avregistrerad som revisor och nu skall jag ta det sista steget ut ur den världen. Hjälp!
Äsch, lite fräcka kläder är inte helt fel. Men hur i all sin dar skall de se ut? Det är ett besvärligt företag som jag har framför mig. Jag är ju inte särskilt mobil längre så det där med shopping har fått stå tillbaks i många år nu och det märks i min garderob. Jag vill ju inte se ut som en schotte. En mannekänguppvisning vore inte helt fel. Jag får ta det som ett viktigt projekt.