Efter en bedrövlig natt med mycket spasticitet i benet, så är jag ganska kass idag. Sömnen blev inte vad som behövdes för att kunna behålla humöret på morgonen. Jag gick in på Anneli Westers blogg och lyssnade än en gång på intervjun som sändes igår på P4-radion. Jag behövde få en injektionsspruta och ny energi.

Annelis berättelser är helt fantastiska. Hon blev också utnämnd till årets äventyrare 2011, med orden orubblig beslutsamhet och vände motgång till framgång. Utan hjälp tar hon sig upp på bergstoppar som är flera tusen meter höga. Hon klarar inte att gå mer än högst 2 kilometer per dag. Sedan är benen slut. Med stenhård fokus på det hon klarar tar hon sig fram. För några år sedan kunde hon inte ta sig nerför en trottoarkant och var mentalt störd. Hon berättar att hon stod vid stranden vid Döda Havet och skulle ta livet av sig. Men som hon säger ”inte ens döden ville ha henne”. Då bestämde hon sig för att samla pluspoäng på allt hon klarade. Hon blev proffs på att fokusera på möjligheterna. Hon kopplar bort prestationen och lägger energi på det hon har att göra just nu, precis i denna stund. Hon är ingen risktagare utan förbereder sig med stor noggrannhet innan hon kan släppa kontrollen. Hon fokuserar på ett bra humör. När det blåser för mycket uppe på berget för att hon skall kunna utföra sina egna behov och allt är som djävligast, då sjunger hon i tältet. Det hjälper henne att fokusera på humöret. Då klarar hon att genomföra det hon ska.

Tack, Anneli. Nu är jag redo för en promenad med rullatorn. Som väl var blev silversmidet inställt, så nu har jag gott om tid att fokusera på mitt humör. Utebliven sömn är inte det bästa för humöret så det får väl bli en nap efteråt också då kanske. Om jag inte hittar något roligare att ta mig för.