Från hotellet följer vi Boulevard Haussmann från operan ända fram till Avenue de Friedland och Triumfbågen. Här börjar dagens promenad ner längs hela Champs-Elysses, ner mot place de la Concorde. Vi äter lunch på en uterestaurang. Där är enkelt att komma in med elmoppen och jag får hjälp med batteriladdningen. Vi knallar vidare.
Jag vill fönstershoppa på Avenue Montaigne. Där ligger alla de stora modehusen, Christian Lacroix, Dior, Nina Ricci, Chanel, Vuitton och Kenzo. Visst var jag inne och provade. Men min plånbok var för tunn. Jag blev förälskad i en klänning och frågade vad den kostade och förstod att det var kört för min del när hon svarade 2.500 euro. Men den var fin och det var en stor lycka bara att få ha den på sig en stund.
Vi drog vidare. Passerade Concorden och in i Tuilerieträdgården. Där tog vi ett glas Chablis på en uteservering. Nu var det dags att dra sig hemåt. En dryg halvtimma så var vi tillbaks på hotellet.
Vi måste ju göra oss fina inför kvällen. Klockan sex hade vi beställt bord på Operans restaurang. Jag hade på mig den där gräsliga klänningen som jag hade jobbat så mycket med och som inte alls blev fin på mig. Jag såg ut som men liten stubbe i spets. Men det var säkert ingen annan än jag som såg det. Och så Göran förstås. Men han säger alltid att jag ser fin ut. Vi gav oss iväg. Jag på elmoppen och Göran gående. Det var inga problem att köra in på restaurangen med elmoppen, men vi satte den lite utanför vid garderoben. Det var en furstlig middag – igen. Efteråt blev vi lotsade till hissen. En kvinna följde med upp och visade oss in i logen där vi skulle sitta. Längst fram på första balkong. Jag hade beställt biljetterna till baletten och musik av George Balanchine på nätet innan vi reste och mailat och berättat att jag inte kan gå utan åker elmoppe och vill ha hjälp med två platser för mig och min man. Och så fick vi så bra platser. Det var en stor lycka. Föreställningen var fantastisk, om än lite väl klassisk. Jag hade hellre sett Svansjön, men man får inte allt man vill här i världen.