Träningen fortsätter som vanligt. Jag skall hålla på så länge jag inte tröttnar. Och så länge jag ser förbättringar, om än pyttesmå, så skall jag försöka hänga i.
En av kvinnorna på träningen på Sahlgrenska sa att hon var avundsjuk på min energi. Hon tyckte det var stort att jag orkade träna så himla mycket. Så diskuterade vi vad vi gör under dagen. Det var inte någon överraskning för mig att förstå att hon inte orkade träna. Antagligen kunde hon inte få ihop tiden heller. Allt måste prioriteras. Särskilt om man som vi har MS i kroppen. Då är det inte bara tiden som sätter stopp. Det är också kroppen. Den måste vila titt som tätt. Det är supertjatigt. Mitt i alltihop måste man bara avbryta och lägga sig ner i en soffa och vila. Det går väl bra när man jobbar själv, men när man skall försöka hålla samma takt som andra är det kört. Hur skulle det se ut att plötsligt säga till sina medlöpare att efter en halvtimma säga att nu måste jag vila. Arbetstiden blir lång när man måste vila en gång i halvtimman men det blir mycket läst. För jag läser alltid när jag lägger eller sätter mig för att vila.

Träningsprogrammet från Hälsa i Kubik

Kvinnan på sahlgrenskaträningen prioriterade annat än vad jag gör. Hon berättade att hon stryker, plockar ur diskmaskinen, tvättar, lagar mat och, som hon sa, allt det där vanliga som man gör i ett hem. Sjukdomen hade inte tagit lika mycket på henne som den gjort på mig. Hon går bättre och har bättre balans än vad jag har, men ändå, även hon måste lära sig att prioritera. Hon är också 10 år yngre. Jag hoppas att hon använder sina 10 år bättre än jag har gjort när det gäller träning. Jo jag har alltid tränat men inte på rätt sätt och inte så mycket som jag skulle behövt. Och det sätter spår. Nu har jag allt det här onda i ryggen och går superdåligt på grund av snedbelastning.
Jag berättade för fysioterapeuten Oskar på Hälsa i Kubik i Mölndal, när jag var där och tränade igår, att sjukgymnasten Erik på Sahlgrenska sagt att det kommer att ta ett år innan det onda försvinner. Men nej sa Oskar, det är för länge. Jag berättade för honom om min morgontöjning och visade rörelserna.

Med rulle under knävecken och tyngder om vristerna skall knämusklerna spännas och underbenen lyftas

Han ändrade på en hel del. Jag skall inte göra rörelserna där jag böjer framåt. Och jag som gillar att töja så jag en dag lyckas nå tårna med händerna när benen ligger raka framåt på golvet. Jag är ju nästan framme nu. Men nu är det viktigast att jag får ordning på ryggen. Så jag får ändra på schemat lite. Jag köpte en träningsboll också. Oskar visade rörelserna. På måndag skall jag tillbaks till Oskar och då skall vi se om något ändrats. Han påstår att det onda skall gå över snabbare.

Med benen ovanpå bollen skall magmusklerna hjälpa att lyfta underkroppen när benen sträcks ut

Å vad jag önskar att han har rätt. Men jag känner att återhämtningstiden blivit lite kortare och jag tyckte att vattengympan var lite lättare i torsdags. Jag vet inte om det var så eller om jag hade en ”bra dag”. Det är fantastiskt att ha så mycket vägledande hjälper som jag har nu. Jag brukar säga att jag har gratis PT genom högkostnadskortet. Och jag har bara mig själv att tänka på. Min man gör allt det där som kvinnan på Sahlgrenska berättade att hon gör på dagarna. Det har blivit lite av vårt gemensamma projekt, att få ordning på min rygg.