Vi landade på Rygge flygplats och blev hämtade av svågern för vidare befordran hem till mamma där min guddotter ställt till med födelsedagskalas och välkommen hem-middag. Visst är väl släkten bäst. De vet alltid vad som behövs. Våra hungriga magar fylldes med italiensk mat. För att vi inte skulle få alltför svåra abstinensbesvär, sa min syster. Vi fortsatte hem. O hem ljuva hem. En hel vecka på hemmaplan. Jag vet inte vart den tiden tog vägen eller vad jag gjorde. Dagarna bara flög iväg.

Utställning i Fjällbacka

Jo jag hade ju min kommande konstutställning att förbereda förstås. Jag hade ingen aning om hur lokalen skulle se ut och när jag kom fram tänkte jag: hur skall alla mina 23 målningar få plats och hur skall jag stå ut här i 10 dagar?
Men när vi ställt allt innanför dörrarna och funderat över var målningarna skulle kunna hänga lättade det lite. Det var ett litet mysigt krypin. Och hade jag haft en

Utställning på Lilla Creare i Fjällbacka

enda tavla till så hade den inte fått plats. Men 23 stycken räckte gott. Det blev jättefint. Jag hade inte stått ut om jag inte hade haft solsken alla dagar. Besökare kom och gick hela tiden. Jag mötte dem med orden: Så trevligt att få så mycket besök i mitt lilla kryp-in, välkomna. Jag fick jättemycket beröm. Kanske är det så man uppför sig, kanske är det så man skall säga när man går ut genom dörren. Jag vet inte. Men det värmer. Jag suger in. Och jag fick sålt två stycken. En hänger i restaurang Kajutan i Grebbestad. Naturligtvis var det ”Fiskstimmet”. Det var ägarens mor som var så bestämd. Där skulle den hänga. Jag lovade att komma dit och äta en dag. Sommaren är inte slut än, så det blir säkert en dag.

Den andra som såldes var måsen. Eller ”Dykaren”, som jag döpt den till.

Jag satt utomhus alla dagar. Jag hade fullt upp. Ägaren till butiken bredvid visade sig vara körsnär. Jag tänkte genast på min gamla päls som hänger där hemma år ut och år in utan att bli använd. Den är alldeles för stor i modellen. Lite av fladdermusmodell. På lilla mig, som bara är 1,52 kort så passar det sig inte alls. Jag hämtade pälsen och satte igång med sprättandet. Det tog nästan fem dagar att få bort alla kantband och alla överlock som var sydda ovanpå sömmarna. Allt samlades i en stor papperspåse och ligger nu hos körsnären för ihopsömnad.

Blåmusslor i silver

Sedan var det dags för nästa projekt. Guddotterns svärmor fyller 60 den 29 juli och måste få ett silversmycke. I tre dagar satt jag och slipade på delar till smycket. Blåmusslorna som förbereddes i vax skickades till konstgjuteri i Södertälje in för gjutning. Det är spännande att få en spark i baken för att komma igång med silversmidet igen.

Och tänk att Strömstads Tidning kom på besök. Det var stort att få en egen artikel om mitt måleri och om mitt silversmide

Artikel i Strömstads Tidning om utställningen