Idag, för 11 år sedan, ringde jag tidigt på morgonen för att gratulera Alexandra på 5-årsdagen. Deras mormor svarade. Hon passade Alexandra för hennes mamma och pappa hade åkt till BB. Det var bråttom. Alldeles, alldeles för tidigt. Mormor berättade att jag blivit farmor till en liten kille som vägde bara 985 gram. Jag gick med tårarna rinnande utför kinderna in till Göran och berättade jag blivit farmor till  en pojke, stor som ett mjölkpaket. Han låg i kuvös men allt verkade ha gått bra så här långt. Å vad jag tyckte synd om min son och hans gulliga fru. Vi fick komma upp och hälsa på efter några dagar. Jag glömmer det  aldrig. Att slungas mellan glädje över den lilla babyn som var född och sorgen över att se honom ligga där i kuvösen med alla slangar var omvälvande.

Tiden gick. Det blev en glad och bestämd, numera lugn men tuff fotbollsspelare som inte ger sig i första taget. Fotboll är det bästa som finns, men naturligtvis också alla spel. Det finns nog inte så många som slår honom i alla de datorspel som han håller på med.

Spel, Spel. På besök hos farmors mor o far

Vi försökte att få igång det stora musikintresset, men tog nog i lite för mycket. Gitarren var aningen för stor liksom våra ambitioner. Det är inte helt fel att låta barnen gå före i sina intressen innan föräldrar och farmor tar vid. Men vem vet, kanske blir det en ny Andrés Segovia en dag.

Med nyfådda gitarren

GRATTIS på 11-årsdagen SEBBE!!!!!!!!!!!!!!!! (en dag för sent)

och GRATTIS på 16-årsdagen ALEXANDRA, värdens mysigaste tjej