Vilsen konstnär

Mörkret lägger sig tidigt numera, redan klockan fem är det mörkt. Vad tusan gör man då?
Jag kom hem ifrån ett möte med Natalia på VSA. Mitt stora bekymmer är att jag inte kommer ut ur garderoben i  mitt målande. Jag måste försöka hitta egna motiv – egna bilder. Vi diskuterade. Visst, alla målar av. Antingen samma motiv, som Renoir och Monet målade La Grenouilliér samma år 1869, eller som Carl Larsson målade av alla sina barn och sin hustru, eller Skagenmålarna som också målade av varandra eller sig själva. Men jag vill hitta egna motiv, egna bilder. När jag var på den senaste gången på kursen hos Peter Heffner p Konstrum hade jag med mig en bild på min guddotters lilla 5-åring. En fantastiskt vacker bil på lilla Junie, klädd i lila klänning med chockrosa stora prickar. Peter visade sitt ogillande genom att säga att det är besvärligt att måla av anhöriga, det är så känsligt. Jag målade av och Peter sa att det skall inte vara något foto, det skall vara en målning. Så det blev en helt annan tjej. Min målning. Det var en bra läxa.
Jag hade med mig två av mina senast målade dukar och visade Natalia. Jag blev såga jäms med skosulorna. Om den ena sa hon: grunden var bra. Det var allt. Hon tyckte inte att det var jag.

Hilma ror hänger i svart/vitt just på samlingsutställningen på VSA

Hilma ror (lika vilset som jag) hänger i svart/vitt just på samlingsutställningen på VSA

Jag undrar vad som är jag. Jag undrar vad det är som Natalia tycker är jag i mitt måleri. Själv har jag inte kommit dithän att jag hittat mitt måleri alls. Så hur skall någon annan kunna tycka?
Natalia rådde mig att ta ledigt från måleriet ett tag. Faktiskt ända fram till april nästa år. Då är projekt ”avstå måleri” klart och något helt annat skall visas upp. Jag lovade Natalia att hålla det hemligt. Jag som avskyr hemlisar. Kanske skall jag lyckas den här gången. Om jag vet att det är det som gäller för att jag fortsättningsvis skall kunna ha framgång i mitt måleri. Om det är det som är priset. Ok då.

Mammas och pappas bröllop

Mammas och pappas bröllop

Det är mörkt. Flera timmar fram till dags att krypa i säng. Jag börjar rota i de två bananlådorna och alla påsarna med fotografier som jag tagit med mig från mamma och pappa. Kanske skall det bli mitt kvällspyssel tills ljuset kommer tillbaks på kvällarna. För mörkertiden mellan fem och tio måste jag hitta bra sysselsättning. Det får bli läsning och fotosorterande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.