Vårtecken

Aj, då, jag missade yogan idag. Det var inte alls bra. Alla dessa sängtimmar tar kål på mig. Jag går till sängs strax efter klockan halv tio på kvällen och hinner inte upp till yogan som börjar klockan tio på förmiddagen.

Jag får tänka positivt och finna tröst i mina fågla

Jag får tänka positivt och finna tröst i mina fåglar

Efter en hel natts arbete med att stå ut med muskelryckningar i vänsterbenet så måste jag sova ut för att få ordning på dagen. Med jämna mellanrum väcks jag av benet och kör igång med olika slag av stretching, yogaövningar, cykling och trampande på cross trainern. De två senaste nätterna har jag gått upp vid 2-3-tiden och tagit ett voltaren 50 mg stolpiller. De hjälpte inte. Ryckningarna gick inte över. Jag trodde att det starka magnesiumpulvret skulle hjälpa, men inte heller det har tagit bort ryckningarna. I natt låg jag och tänkte ut ett brev till doktorn på Sahlgrenska. Det blev ett häftigt brev med: ge mig alla bedövningspiller i hela världen så jag slipper detta helvete.

Solen skiner ute. Städerskan berättade att hon sett krokus vi hörnet av vårt garage. Jag gick ut och letade runt hela garaget och i hela trädgården. Men några krokusar hittade jag inte.

Hortensia, som jag gillar så mycket

Hortensia, som jag gillar så mycket

Jag fick nöja mig med den fina hortensian som vi fick av våra duvemålagäster, som står på köksbordet än så länge men som kommer att få sin plats i trädgården lite längre fram.

Men det finns andra vårtecken. Igår grävdes komposten ner i trädgårdslandet och förde med sig lite träningsvärk i snart sjuttioåringens otränade kropp. Ryggskottet har precis gått över så nu väntar nya skott. Med våren kommer det ena skottet med det andra som på beställning. Efter en lång svart vinter vaknar vi upp och tror att allt kan fortsätta där vi slutade året före.

Vårens första mc-tur

Vårens första mc-tur

Vi blir snabbt satta på plats. Kroppen säger i från direkt om vi inte förberett oss. Är det därför så många får vårdepressioner. Allt ljus ställer krav på oss. Jag tycker ljusets återkomst är en enda stor lycka. Trädgården får vänta. Våren för med sig årets första motorcykeltur. Tyvärr hänger min mc-dress fortfarande oanvänd i ett skåp i garaget. Jag vågar inte följa med. Min dåliga balans och svaga krafter i kroppen skulle snabbt slänga mig av bönpallen. Men jag går ut till verandan och till mina kappor ett litet tag till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *