Sekulariserad begravning

Vi tog farväl av Ulla i fredags. Hon dog på min födelsedag efter bara några få dagar på lasarettet. Hon tog mycket målmedvetet avsked från jordelivet. Hon hade regisserat hela föreställningen till stor del tillsammans med sin kollega.

Begravningen hölls i Bergsalen på Skogskyrkogården som ligger i skogen några minuters färd från Kungälvs centrum. Det var ett vackert rum. Väggen längst fram var en bergsvägg. Det var högt till taket och vita väggar. Ett litet bord var framställt med ett foto på Ulla, en orgel och ett piano. För övrigt fylldes hela golvet av stolar. Vi möttes av musik ur bl.a. Phantom of the Opera. Många ville ta avsked, alla stolar fylldes och några fick hålla till godo med ståplats.

"Vindarnas Tempel" på Alaska, Strömstad

Hela begravningsakten sköttes av Ullas kollega sedan 38 år tillbaka. De hade kommit varandra nära i jobbet och följdes åt in i det sista. Hela akten varvades med tankar om Ulla och av Ulla och vacker musik som passade in i hennes ord. Det var musik som ”Morning has broken”, ”Som en bro över mörka vatten” och ”Jag vill tacka livet”: Som slutord spelades ”Time to say goodbye” och som avsked ”I en klosterträdgård”.

När hon mitt i akten berättade om, hur Ulla gav sin man en hund i födelsedagspresent för att han inte skulle bli så ensam, spelades ”Vad tar ni för valpen där i fönstret”. Då var det många som inte klarade att hålla tårarna tillbaka. Vi kände Ullas kamp för att allt skulle bli bra även efter hennes bortgång.

Ullas virkade ängel

Ullas virkade ängel som jag fick förra julen

Det var en fantastisk föreställning. Så skönt att få slippa alla dessa ord som sägs utan någon som helst innebörd bara för att det skall vara på ett visst sätt. Jag har aldrig haft något emot att vara i kyrkan, men har alltid tyckt det varit tramsigt det som sägs. Fokus är alltid riktat åt det religiösa. Alla ”I Jesu Kristi namn”, ”Du fattig syndig människa”, ”I Faderns och Sonens…” har aldrig haft något annat existensberättigande för mig än att det bara skall vara så. Dessa ord har ingen mening för mig.

Jag tänker på vår teaterträning. Vi får en uppgift av vår regissör. Vi är två personer som står i riksdagens talarstol och övertygande framför våra åsikter. Men regissören har bytt ut alla orden. Den ene av oss får bara säga ”jag vattnade blommorna igår” och den andre får bara säga ”ett gott skratt förlänger livet”. Vi måste agera i den givna situationen men får bara använda dessa ord. Prova, får ni se. Visst går det att likna vid en traditionell gudstjänst. Orden har ingen betydelse.

Därför var Ullas begravning en föreställning som jag aldrig kommer att glömma. Just fokuset på Ulla var så tydligt, hon levde med oss genom hela föreställningen. Det var otroligt vackert, känslomässigt och gripande. Tack Ulla.

Blåsippor på Alaska

Blåsippor på Alaska

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.