Schack

Jag vaknar tidigt. De första nyheterna hör jag klockan sex. Ibland somnar jag om men hör när det talas om något mera intressant. Idag berättades om reko-ringen. Det handlade om mat som säljs direkt från producent till konsument. Tänk att äntligen slippa dåligt importerat kött långbortifrån när man kan köpa från en bonde i närheten där kossorna fötts upp på gräs och inte fått en himla massa penicillin i förebyggande syfte. Då kanske även jag kan börja att äta lite kött och tycka att det är gott. Men bara kanske och med goda kryddor. Som det nu är så äter jag mycket fisk och skaldjur. Igår fick vi trevligt besök och bjöd på stekt makrill med gräslökssås och potatis.
Efter nyhetsmorgonen sådär framåt halvåtta kör vi igång med morgongympan. Vi sätter på dvd´n med filmen från Vintersol. Jag sätter mig på pallen framför tv´n och Sandra kör igång. Vi rör axlarna runt runt framåt och bakåt och sedan plockar vi äpplen, sträcker armarna högt upp och sen stora sköna simtag, framåt och åt sidorna. Å det är skönt, hela kroppen kommer igång. På väggen runt t´n finns mina målningar upphängda. Jag är säkert jätteknäpp, men jag njuter faktiskt av bilderna. De ger mig glädje och energi varje dag. Alla de där människorna som jag målar pratar, skrattar, umgås och verkar trivas med livet. Det smittar liksom av sig på oss när vi sitter där på våra pallar och följer Sandras instruktioner. Efter en halvtimma är morgongympan slut och vi säger varje morgon: hur i allsindar klarar sig människor utan morgongympa. Man blir glad och kroppen känns pigg.

Akryl 33x20 cm

Akryl 33×20 cm

Efter frukosten planerar jag dagens arbete. Jag har bestämt mig för att måla två små bilder varje dag den här veckan. Sedan tänkte jag ta mig an lite större dukar.  Det är alltid lika spännande att se vart det tar vägen.

 

Vi hade som sagt besök av kompisar igår. En berättade att hon hade tänkt att börja spela schack. Oj det var länge sedan. Så kul. Jag tog genast fram schackspelet som stått oanvänt sedan 10-15 år tillbaka.

Mitt fina "onyx"-schackspel

Mitt fina ”onyx”-schackspel

Jag köpte det en gång i San Marino. Det skulle vara av onyx fick jag veta. Nu efter drygt 40 år har vi, till min stora besvikelse, konstaterat att det där med onyx kan man nog ta med en nypa salt. Men so what, onyx eller inte, det går ju att spela schack på. Så vi körde igång, min väninna och jag.
Båda våra män blev intresserade och kunde inte vara tysta utan blandade sig i våra drag. Så nu har jag hittat ännu en bra sysselsättning. Det blir schack i fortsättningen. Nu låter vi spelet stå framme. Ännu en träning – för hjärnan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *