Omväxlande Ölandsdagar

Idag är sista målardagen. Så snabbt dagarna går. Så tycker jag hemma också. Jag lägger in en arbetsuppgift och en trivseluppgift alla dagar och då går det fort. Inga dagar blir tråkiga. Om kroppen är med mig förstås. Tar jag i för mycket får jag bakrus och då är det kört, då säger kroppen ifrån. Jag blir nedstämd och supertrött. Men det händer inte särskilt ofta, kanske någon gång per månad. Bara vila gäller. Vi får se hur det går när jag kommer hem efter den här veckan. Idag sista dagen. Då gäller det att köra hårt. Jag har tre påbörjade, en nästan klar och fyra helt färdiga, bara att signera.

Guernicci

Guernicci

Av de där tre som jag började med att bara dra linjen är en kvar som är nästan klar. Det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag bara fördes med, jag fyllde i mellanrummen med färg och så kom det ena efter det andra. Ganska knäppt men väldigt kul.
Göran kom ner på sin motorcykel och stannade två nätter. Det blev så himla supermysigt. Onsdagen var en ledig dag. Vi hade inga principer att gå igenom, så jag tog med Göran in i ladan och vi började måla på en duk som var 150x 100 cm.

Nattliv

Nattliv

Så här blev den. Vi tejpade upp duken på en stor dörr och så släppte Göran loss med en roller. Finliret grejade jag efteråt. Det är mycket som händer nattetid och det fick den här målningen stå för.

På eftermiddagen gav vi oss iväg på utflykt på Öland. Vi besökte ett fantastiskt fint museum där makarna Wallien hade fast utställning av sina verk.

Målning av Ulrika Hydman Wallien

Målning av Ulrika Hydman Wallien

Vi tog vägen om Borgholm och Göran kollade en veteranbilsutställning. Vi upptäckte att vi blivit gamla. Flera av bilarna kom  från vår egen uppväxttid.

På torsdag morgon vinkade jag av Göran som skulle fortsätta till Kalmar och hälsa på.

Nu gäller det att köra hårt. Jag har sett att Gaila, vår ledare, redan har varit inne i ladan och kollat vad som hänt med våra målningar från gårdagens arbete. Igår klockan 11 gick vi igenom principerna 9 -11. Jag fick lära mig att det är jag själv som sätter gränserna för hur bilden skall vara. Det måste vara balans i bilden. Vågskålen skall väga jämt mellan helhet och mångfald, det absoluta och det relativa, sanning och skönhet, intellekt och smak. Det inre ljuset skall lysa fram i den perfekta symmetrin. Ja, käre nån, det är mycket att tänka på. Men om man tänker så, så kanske det lossnar till sist. Jag har en bit kvar. Om det nu är Vedic Art-style jag vill följa.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.