Julstress

När man i vardagen går här hemma och mösar och bara följer de utstakade rutinerna, då blir det mycket tänkt och det är lätt att skriva om allt man funderar över. Nu i dessa juletider så styrs tankarna åt helt andra håll. Det är så många små detaljer som inte hör till vardagen som skall grejas och risken att glömma något viktigt är stor. I huvudet dyker det upp nya saker som skall göras hela tiden. Sådant som jag alltid gillat att fixa i juletid.

Förra årets julklapp
Förra årets julklapp

Men i år har inte en enda jultomte kommit fram. Göran har satt fram adventsstakarna och där har det strandat. Inga julgardiner, inga juldukar och ingen julgran. Jag vet inte om det känns ok eller inte. Timmarna går och julafton närmar sig alltmer. Nu är bara söndag kvar. Jag skall griljera skinkan som jag köpte igår. Alla julklapparna är köpta och jag skall slå in dem i julklappspapper i eftermiddag. Jag funderar över vad det är som gör att jag känner mig stressad. Det är ju massor av timmar kvar tills i morgon. Jag tror det är för att jag vill så himla mycket. Alla vill så himla mycket före jul och man dras med.

Jag färgade håret igår. Det blev inte särskilt fint alls. Mörkt, tja inte helt mörkt, men åt blyertshållet. Jag ser helst att jag inte behöver passera någon spegel.

Det är tidig söndag morgon. Jag sitter och skriver i morgonrocken. Strax skall jag hämta in GP och äta frukost. Jag hoppas att något av det där mörka i håret går bort om jag tar en kraftig dusch sedan. Och så skinkan och julklapparna och glöggbesöket hos kompisarna uppe på berget och så lite mera matinköp till julbordet, kanske flera olika sorters öl vore kul och fin choklad och vindruvor och några goa ostar. Så nu är jag där igen. Mer och mer och mer och mer. Som ett barn. Lugn, jag hinner, hitta inte på mer nu. Jag försöker att intala mig att ta det lugnt men det är svårt att ha tid kvar och ändå inte, så här nära. Jag har en liten lapp som sitter på min datorskärm. Där står: ”Dock skall den klokhet skattas som denna goda regel minns, att rätt värdera vad som finns och inte enbart vad som fattas”, av Carl Jonas Love Almqvist. Så, nu är jag lugn igen. God Jul, alla ni andra också!

Skål, ta mig fasen
Skål, ta mig fasen

1 svar på ”Julstress

  1. Hade skrivit så bra till Dig, men vart tog det vägen? Skål, ta mig fasen,Britt-Marie! Det har sin charm att göra allt i sista stund, men ackk, så stressigt. Nu börjar jag bli stressad för jag vill ut, men det är kul att läsa Din blogg.Sitter fortfarande i sidennattlinne. Det här börjar snart likna en blogg från mig, vilket inte är meningen. Hej–hej!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.