Äntligen vardag

Firandet är över för i år. Det är mysigt att tänka tillbaks på julafton och nyårsafton och allt firande och kalasande tillsammans med nära och kära. Vi brukar avsluta kalasandet på trettondagsafton.

Mangoparfait till efterrätt

Mangoparfait till efterrätt

Förberedelserna pågick i tre dagar. Det tar allt längre tid för vart år som går. Men själva pysslet är också trivsamt när man som vi har gott om tid. Vi bjöd på ostron från havet strax söder om Strömstad och bubbeldricka till entré, jordärtskockssoppa från egen odling till förrätt, helstekt oxfilé med potatisgratäng och mango- och tomatsallad till huvudrätt och sist mangoparfait, varma havtornsbär och vaniljpannacotta med chokladhatt till efterrätt. Det blev lite pyssel, men det var kul.

Egentligen är jag bäst på att njuta av vardagar. Men som vi alla vet så är det viktigt att ha omväxling. Jag brukar säga till mamma att man måste göra annat än att bara gå hemma. Det finns risk för att man blir folkilsken annars. Jag gillar hemmapysslet. I min egen takt. Då klarar jag att göra allt.

Julpyntet plockas bort

Julpyntet plockas bort

Vi plockade bort julgrejerna idag. Det var en pärs. Jag försökte jobba i samma takt som min käre man och det funkar inte. Det går överstyr. Hela huvudet håller på att sprängas och kroppen känns som efter två maratonlopp (jag tror att det måste kännas så). Jag nästan spyr och gråter över att allt är så förbaskat hopplöst. Jag lägger mig i en halvtimma och så blir allt lugnt igen. Jag är som vanligt efter att kroppen återhämtat sig. Det är liksom ett kroppens krigstillstånd som jag inte bemästrar. Men om jag alltid skall avhålla mig från sånt som inte kroppen bemästrar så blir det trist. Jag försöker alltid en gång till och en gång till. Det får vara som det är.

Julen är bortstädad och tygerna är på plats i verandan

Julen är bortstädad och tygerna är på plats i verandan

Nu har alla tygerna kommit på plats igen i verandan och jag har börjat syendet. Så kul. Det var lite segt i början att pussla ihop färger och bitar som passar för varandra, men nu är jag igång. Jag syr så länge det är dagsljus i verandan. Dagarna är så korta. Det blir ju mörkt så tidigt nu på vintern. Startsignalen för kappa 1 har gått. På fredag om 14 dagar skall den första kappan vara klar.

Kappa 1 nästan klar

Kappa 1 nästan klar

Sedan är det start för kappa 2. Den femte och sista kappan skall vara klar före visningen på Spa-hotellet i Strömstad den 21 mars. Då kommer 100-150 norska kvinnor med Sandefjordsbåten till Strömstad för att fira Havfrudagen. Jag skall ställa ut mina silversmycken och kapporna skall visas i en mannekänguppvisning på kvällen under middagen. PUH, så spännande.
Jag blir lite trött på mig själv för att jag hittar på alla dessa upptåg. Efter varje utställning säger jag att nu får det vara nog, nu blir det inget mera. Men det dröjer inte länge förrän jag är på banan igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *