Änglar finns!

Jag styrde bilen norrut. Det var länge sedan jag hälsade hos mamma och pappa nu. Visst har jag ringt, men det blir inte detsamma. Jag frågar mamma hur hon mår och får alltid samma svar: jo, det är bra, det är som vanligt. Hon är alltid pigg och glad när man ringer. Pappa berättar ofta att han har det besvärligt med balansen. Jag tror också att han tycker att han har det tråkigt. Han saknar ofta sällskap. Nu har han svårt att ta sig uppför trappan från bottenvåningen och att ta sig upp ur badkaret är helt kört. Mamma är som en ballerina, hon trippar lätt. Jag bestämde mig för att nu måste jag åka upp och hälsa på. Det är flera veckor sedan sist.

Jag ringde på vägen och berättade att jag hade en halvtimma kvar. Jag hörde att pappa blev glad. Han gick säkert raka vägen till sovrummet för att få upp mamma.

Dörren var upplåst, som den alltid är när de vet att någon av oss skall komma. Det var bara att gå in. Jag hörde brandvarnaren som tjöt där uppe i köket. Mamma var redan i full färd med att greja mat. Det är bråttom och då står plattan på högsta värme. Och fläkten har glömts bort.

Kram och välkommen. Den medhavda fisksoppen stuvades in i kylskåpet, det är bara att sätta sig ner vid dukat bord.

Jag ser ljusstakar och ljusstjärnor överallt. Jag förstår att ängeln varit framme.Ängeln är min lillasyster. Hon är helt fantastisk. Hon hjälper mamma och pappa med allt som behöver göras. Vi andra kommer alltid till ett färdigstädat föräldrahem. Det är tur att änglar finns när vi andra inte räcker till

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.