Fulltecknad almanacka

Oj, vad tiden springer iväg. Jag tror jag har åtagit mig för mycket nu. Jag hade planerat att sysselsättningen det här halvåret skulle bestå av träning i första hand. Så redan i januari planerade jag in alla vardagar med träning av olika slag. Mitt mål var att jag skulle vara fulltränad inför Saxnäsresan, som jag anmält mig till. Det blev en stor besvikelse när jag fick besked om avslag. Men jag hade träningen inbokad i min almanacka så det var bara att köra på. Jag funderade över nya mål med träningen, men kände efter hand att själva träningen gav mig kickar. Jag klarade att träna utan mål.

Det gick jättebra till en början. Jag tränar ju bara en timma per dag så det är ju många timmar över. Men nu verkar det köra ihop sig. Jag fick, som jag nämnde, besked i förra veckan, att en person varit tvungen att hoppa av Saxnäsresan, så jag kunde få den platsen. Det var min dröm, så jag kunde inte tacka nej. Efter det beskedet är det inga problem att träna. Jag har silversmide en gång per vecka och målarkursen var fjortonde dag också. Därutöver teaterrepetitioner i fem timmar en dag i veckan fram till den 22 mars med publik- och generalrepetitioner innan premiären den 24 mars. Jag har bara en jätteliten biroll.

Bländade - om två systrar

Bländade - om två systrar

Och så fyller min käre pappa 95 år mitt i alltihop. Mamma och pappa har alltid mycket besök på sina födelsedagar. Då gäller det att ha fint och städat. Det skall dukas och handlas in och de behöver också hjälp med servering på kalaset. Ja, det är inte utan att jag längtar till maj nu. Då lugnar allt det där andra ner sig. Då kan jag koncentrera mig på träningen igen.

Olskrokens rehab

Olskrokens rehab

Jag hörde två damer på träningen idag som längtade efter den dag de kunde börja springa igen. Jag tror vi alla drömmer om den dagen. Antagligen är det som att längta till månen både för dem och för mig. Jag har sprungit mycket i mina dar och kan fortfarande anamma känslan av vinden i håret. Gräver jag ner mig i sådana drömmerier är risken stor att jag känner mig ledsen. Därför är jag inte särskilt förtjust i sådana drömmar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.