Ett mail kom från en av mina MS-kompisar där han berättade att han börjat släktforska. Jag var mitt uppe i slängkarusellen och hittade bland alla sparade viktiga papper släktforskningen som min bror gjort.

Mamma 100-år

När vi var hemma hos mamma på hennes 100-årskalas pratade vi just om den. Vi letade i mammas hyllor och lådor men hittade bara en som var gjord av en okänd person som var släkt långt bort i leden. Jag visste att jag hade den som gjorts av min bror och lovade honom att jag skulle leta fram den. Samma dag var vår städerska här och städade. Hon är proffs på släktforskning och har tidigare hållit kurser. Bitarna började falla på plats.
Jag hade installerat ett program och kört in en del av namnen redan i maj 2015. Jag bestämde mig för att fortsätta på det och komplettera min brors forskning. Alla namnen på min pappas sida skrevs in. Så kom jag till det där med själva forskningen. Hur tusan går det till? Jag ropade på proffset. Hon fick avbryta städningen. Jag började med att köpa Arkiv Digital för en månad. Jag åker ju till Teneriffa under februari så då kan jag inte släktforska. Jag betalade med kort och kunde köra igång genast. Jag lärde mig hur jag skulle söka i husförhörslängderna. Så himla kul! Nu får sudokut en hård konkurrens. Men eftersom jag övat så mycket på sudoko så tar det inte särskilt lång tid. I alla fall inte under måndag till torsdag. Fredagens supersvåra och helgens unltrasvåra tar längre tid och ibland klarar jag det inte alls.

Mamma och alla syskonen (utom min äldste bror som är avliden)

Men nu när jag sett att två av pappas äldre släktingar emigrerade till Nord Amerika, då blev det där med släktforskning mera intressant. Och jag har bara börjat. Jag har kommit till i slutet av 1700-talet, till farfars farfars far och mor. Men hu så många timmar det går åt. Jag blev sittande mest hela dagen med att leta i husförhörslängderna.
Idag skall jag köra igång med att skriva in redan framtagna namn i mammas släkt. Jag vet att där också finns amerikaresenärer. Men för övrigt är det inte särskilt spännande släkt jag har. Men som jag alltid sagt: släkten är bäst.

100-årskalaset som också blev ett kusinkalas

Den är stor men består mest av bönder och efter vad min bror sagt så har alla hittats inom en fyramilsradie. Så vi verkar vara inavel allihop. Men så var det väl bakåt i tiden. Man tog sig inte så långt med häst och kärra. Annat är det nu. Barn och barn finns utspridda, allt från Australien till Amerika.

Klockan åtta i morse var jag hos Närhälsan och hämtade ut en ny rollator. Den är röd och har bromsar. Min gamla har jag haft sedan 2009 och bromsarna var slut så den var dags att byta ut. Jag berättade för arbetsterapeuten att jag börjat släktforska och att det var stor risk att jag kommer att bli sittande. Jag lovade henne att jag skulle ta mig i kragen och ta en promenad runt ängen några gånger i veckan ändå. Det är inte bra att sitta för länge, sa hon. Precis som om jag inte vet det. Men det är lätt att glömma bort när jag nu hittat ännu en ny sysselsättning. Tänk så mycket roligt det finns att pyssla med om man som jag är nyfiken på allt.