Trädgården i en fantastisk junigrönska

Skovet börjar avta. Huvudvärken är borta och fatigue-tröttheten i kroppen är på väg att bli normal ms-trötthet. Jag tog en kvarts Sifrol-tablett i natt klockan 12. Då hade vänsterbenet börjat sprattla. Efter en kort stund somnade jag om och sov ända till klockan halv åtta. Det var en stor lycka. Jag kände mig utsövd!. Lite frukost och sedan var jag klar att ta itu med ….? Ja vad skulle jag ta itu med? Brevlådan var tom. Ingen GP idag på nationaldagen och inget sudoku att starta morgonen med.

Läshörna i verandan

Det hade slutat ösregna nu. Alldeles stilla ute. Så grönt överallt. Och alla dessa blommor som blommar som bäst nu. Det är otroligt vackert ute.
Jag plockar fram några böcker från hyllorna i mitt arbetsrum och sätter mig ute i verandan. Jag kommer på mig själv med att tänka: vad tusan är det för böcker jag läser. Nu! Jag borde väl tänka om snart. Men det är förbaskat svårt att lämna. En hel hyllmeter full med böcker om fåmansföretag, skattenyheter för år 2010, 2011 och 2012, fusioner, kompanjoner, semester och sjukfrånvaro och att arbeta med företagsanalys. När skall jag klara av att lämna det där gamla. Och jag prenumererar fortfarande på skattenyheter från Björn Lundén. Det kommer i mail flera gånger i månaden meddelanden om nya skatteregler eller förslag till nya regler. När skall jag klara av att slänga alla dessa böcker? Allt finns ju också på nätet numera. Jag lyckas slänga en hel hög ändå. Det är bäst att stuva ner dem i en påse snabbt som tusan, innan jag ångrar mig. Det känner jag när jag tittar på högen.

KosterVis – sånger om Kosteröarna

Det dyker upp en liten bok som gömt sig där emellan. Jag tar av plasten. KosterVis heter den. Längst bak i boken finns en CD-skiva och jag sätter mig att lyssna. Det är musik av Plura, Totta Näslund, Petter och en mängd för mig mera okända artister. De sjunger om Koster. För mig är Koster ön där pappa byggde vägar och vi tvingades vara med. Det var inget alls som vi gillade. Vi landbor. Vad fanns det att göra där ute? Jag ville hem. Skivan är fylld med romantiska, filosofiska tankar om frihet och havet och om Kosters klippor. Det är fint att höra. Jag känner nostalgin sprida sig i kroppen.

Verandan min älsklingsplats

Jag var i Strömstad förra veckan och träffade nio av mina skolkompisar. Vi tog realexamen 1963. Det är några år sedan men alla såg ut som de gjorde då. I alla fall var det inga gamla trötta gummor som samlades. Alla var pratglada. Visst talade vi om det där vanliga med var vi bor och barn o.s.v. Men det jag kommer att tänka på just nu är det Kerstin svarade på frågan om vad hon sysslar med nu som pensionär. Hon svarade att hon sorterar. Jag gillar det svaret och har tänkt vidare på den sysselsättningen. Den för med sig mer än vad man tror först. Det märker jag när jag kör igång med mitt eget ”sorterande”.

Rhododendron i full juniskrud

Det är känsloladdat. Man finner sparade saker som skall värderas om och om igen. Skall jag slänga eller spara? Det är mycket som får en vända till. Alltför mycket märker jag. Bitar av ens liv sorteras bort. Det är supersvårt. Jag funderar över varför jag vill spara. Jag kan egentligen inte komma på vad skälet är. Det är ju bara jag som är intresserad av det jag sparat. Ingen annan alls. Och när jag är borta skall någon annan ta hand om det. Ja, jag vet att jag förhoppningsvis har flera år kvar, men det är roligt att ha något intressant att göra som pensionär.
Pensionärsliv, ett liv med sorterande av allt sparat och tid för att njuta av alla minnen.