Jag hör mamma knalla omkring i mellanvåningen. Hon blir väckt av hemtjänst klockan halv åtta varje morgon. Varför så tidigt kan man fråga sig. Men hemtjänstens rutiner kan man inte ändra på hur som helst och inte mammas heller. Mamma ser nästan inte alls numera på grund av den där gula fläcken, så hon använder hemtjänsten som klocka. När vi är hos mamma frågar hon gång på gång på gång: ”har inte hemtjänsten varit här med mina mediciner”. Det är stort och viktigt med medicinerna. Fast mamma tar bara mediciner på morgonen för sköldkörtelbesvär. Förut kom de också med en insomningstablett på kvällen.

Mamma sover aldrig säger hon, bara vilar. Men en stund i hammocken är inte helt fel.

Men den har nu bytts ut mot en alvedon. Vi berättade för doktorn att vi var så oroliga för att mamma skulle ramla efter att ha tagit insomningstabletten och vaknar efter någon timma och går upp. Hon såg ut och uppförde sig precis som ett fyllo. Det var alltid så gräsligt, när hon kom upp i sin pyjamas och sluddrade och vinglade, när vi satt och tittade på tv. Vi försökte få henne att förstå att det var kväll så att hon skulle gå och lägga sig igen, men det var svårt. Vi satt ju uppe och då ville hon också det. Ofta fick även vi gå till sängs för att få i säng mamma. Det är inte kul att se sin fina mamma som ett fyllo. Hemtjänst låser upp medicinskåpet och lägger fram alvedontabletten till mamma. Mamma säger högtidligt det hon lärt sig: ”jag skall ta den på sängkanten”. Att det är en tre gånger så stor tablett och att den inte alls är till för att hon skall somna in, har mamma ingen aning om. Hon sover lika bra med alvedon och det är en stor lycka att hon inte är så trött längre. Inte ens på dagen.
Vi sover i bottenvåningen. Det är lagom svalt för mig och mina värmebekymmer. Jag hör alltid när mamma knallar omkring däruppe. Även på natten blir hon sugen på en honungssmörgås och en kopp kaffe. Ibland har jag smugit mig upp för att se vad hon pysslar med. Hon hittar allt. Är det mörkt så känner hon sig fram. Visst är det en stor lycka när man, som snart 99 år, kan gå upp på natten och ta sig en honungsmacka när man vill. Nej, mamma vill inte in på något hem. Och vi har förstått att det skulle inte vara bra för mamma heller.
Hemtjänsten åker iväg. När de ser att vår bil står där så vet de att mamma äter frukost med oss. Annars fixar de kaffe och smörgås till mamma. Jag skall nog be hemtjänsten att de bara skall följa mamma när hon själv gör i ordning, för det blir inte så bra. Mamma kommer nerför trapporna och sjunger ”gomorron, gomorron, hör fåglar sjunga glatt, gomorron, gomorron i kör” och säger: ”frukosten är klar”. Vi kommer snabbt upp och sätter oss vid frukostbordet som mamma dukat. Kaffekoppar, ost och Skogaholmsbröd och kokta ägg står i äggkopparna och så mammas honung och smör. Mamma är jätteglad när vi berömmer henne för att vi får så god service. Det är som att bo på hotell säger vi. Då skrattar hon. Vi hjälper mamma att hälla upp kaffet för hon ser inte kanten på koppen. Kaffet är nästan alldeles kallt. Mamma har ingen aning om hur man lagar kaffe längre, men hon försöker så gott hon kan. Vi värmer lite i mikron. Och så snoppar vi ägget. Det är så gott som helt okokt. Mamma har alltid så bråttom. De gånger jag sätter på äggen så står hon bredvid kastrullen och frågar gång på gång på gång om det inte är klart nu. Nu har mamma grejat dem själv. Vi häller dem på ett litet fat och ställer in dem också mikron. Det är ok. När vi tackar för frukosten blir hon glad.
Mamma älskar honungsmackor. Hon plockar av skalken för den kan hon inte svälja. Honungsmackor kan hon äta fem gånger per dag.

Gräsklippning pågår

Lunchen, eller middagen som mamma kallar det, är alltid passerad. Vi har beställt en halv portion, för mamma äter så lite. Hon äter bara hälften och sedan knallar hon ut i trädgården och ger resten till fåglarna. Det ligger plastbyttor lite varstans i trädgården som fåglarna dragit iväg med.

Mamma krattar i trädgården

Vi brukar plocka upp dem i samband med gräsklippningen. Mamma har en bamsestor trädgård. Gräsklippningsarbetet är min uppgift. Jag gillar det. Då kan även jag vara med och hjälpa till. Jag sitter på gräsklipparen och känner doften av nyklippt gräs. Det blir så fint. För att vi skall slippa kratta så klipper jag i rundlar och tar med mig gräset in i cirkeln. Ibland är mamma med och krattar en stund. Visst är det lycka att kunna vara med och jobba så länge man kan.