Efter två dagars ledsamheter och bedrövligheter så lyckades jag hosta upp mig. Ledsamheterna hade gått över till aggression. När jag väl hade fått ur mig en del skit vid frukostbordet och i bloggen så kände jag att kraften återkom.
Den vackra trädgården ger kraft
Jag ringde till Adapt och var där och talade med en man som var van vid att tala med oss funktionsnedsatta. Det märks när folk är det. Man blir liksom inte så liten och sjuk. Det är skönt. Då behöver man inte stå på sig med mera kraft för att få fram det man själv vill. Man blir inte överkörd i tyckandet. Han fattade vad jag ville, han tog sig tid att lyssna. Alltför många tror sig veta för snabbt och drar fel slutsatser.
Min MS går sakta utför. Det är helt säkert. Det kommer inte att bli så här om några få år, kanske inte ens om två år.
Så här ser min lilla elmoppe ut
Min balans har försämrats en hel del och vänsterfoten är redan så dålig på att lyfta sig, så det är mycket svårare att gå nu än förra året. Mina halvtimmespromenader blir allt tyngre och tar längre tid nu. Jag går alltid samma sträcka för att kunna jämföra. Det ligger nära till hands att tro, att min lilla elmoppe inte är rätt för mig redan om ett par år. Adapt-killen visade mig två olika lyftdon och några olika ramper. Ramperna funkar inte alls. De blir för långa och för branta och jag skulle aldrig våga köra upp moppen på en sådan. Det får bli en lift.
Tar man bort sätet blir den ännu mindre
Den lilla som lyfter 40 kg kostar ca 20.000 inkl moms och den större som tar 90 kg kostar ca 35.000 inkl moms. Om jag blir sämre om ett par år så behöver jag kanske den som är för 90 kg. Då kan det vara illa att satsa på den lilla liften nu. PUH så mycket pengar det kostar att vara funktionsnedsatt och så mycket tid och kraft det går åt att ta sig fram i den här världen. Arbetsterapeuterna slänger inte över oss hjälpmedel precis. Och det är väl bra. För min del är det illa att jag måste inrätta mig i att vara mera sjuk än jag är för att få hjälp. Men jag har inget behov av en stor permobil här ute i Torslanda. Med bra argument kan det gå vägen. Nu är nästa steg: att få arbetsterapeuten över på min sida. Så här skrev jag till henne:
”Jag har fått en offert från Adapt på en lyft för bilen, se bifogad fil. Det är en himla massa pengar som jag har svårt för att bemästra.
Jag skulle vilja fråga: har du någon liten elmoppe som godkänns av er och som jag kan använda på samma sätt som jag gör med den jag har? Eller har du bara stora, tunga?
Guiden och väninnan lyfter elmoppen tillsammans med Göran
Jag har nyss varit i Venedig och där kunde min man med hjälp från två andra bära moppen över trapporna, se bilden. Guiden o min väninna bär där fram och min man bär därbak. Min man kan bära moppen själv när det bara är lyft in o ut i bilen eller kortare sträckor. Jag bor ju i Torslanda och klarar mig inte utan bilen. Jag kan inte manövrera mig fram i stan med en större bil än den här Volvo V-50-an årsmodell 2004 som jag köpte i höstas för 83.000:-.
Min gång har blivit mycket sämre nu , liksom balansen. Därför måste jag ta tag i detta ordentligt. Annars är jag snart fast här ute i Torslanda. Jag skall på målarskurs till Öland under nästnästa vecka. Det var det som satte sprätt på mig. Jag åker själv och måste ha hjälp med i och urlyften. Det skall säkert gå bra. Men så kan jag ju inte hålla på att fråga om hjälp överallt. Jag vill ju klara mig själv.
Kanske kan du ringa till Adapt, Christer Falk, se nedan. Han vet vad som får plats i min bil.”
Hej! Läser att du haft det jobbigt men kämpar på. Ja, det är det enda man kan göra. Jag hoppas att du orkar länge.
Jag har haft problem med en axel; lyckades ”göra illa mig” 4 ggr på 2 veckor. En gammal skada + förslitning. Känner av vänster knä som börjar ge upp, blivit rekommenderad protes. Men inte riktigt än, tänker jag, så länge det inte gör alltför ont.
Är nu ganska ok, samma med pappa. Det är liknande med minnet som för din mamma. Han har alltid haft jömnt humör (bra humör) men beklagar sig inu ibland över att han inte klarar av något. Han är ändå ganska alert, bär t.ex in alla varor när vi handlat i Vma. Det är en dag i sänder, jag blir glad varje morgon som han är uppe och påklädd. Planen är såklart att vi ska åka till Gbg i början på november men jag kan tänka mig att det inte går så bra, vi får se.
Jag ställde in min utställning sept. Var lugnast att vara kvar här. Har inte målat så mycket och orkade inte ordna med ”avlastningsboende” för pappa (Saxnäs el Vma) men jag har fått ro att gå igenom en massa anteckningar från flydda tider. En intressant resa som gett utslag på bloggen!
Innan jag slutar med ett ha de bra, vis ses, din lilla moppe ser käck ut. Vad kostade den? Kan du ge mig en länk. Jag har en annan modell, men det är dålig mark frigång på den, bara 5 cm. Blev lite bättre när ”stödhjulen” bak kapades av. Jag frågade min arb.terapeut om en hopfällbar eldriven rullstol men det var tji; endera mover eller rullstol, inte båda!
Ha de bra, vi ses 🙂