Sedan i somras har jag haft ont i höger sida. Jag har varit hos två kiropraktorer och hos en massör. De säger att det nog beror på att jag belastar snett när jag går. Så jag slutade att gå. Mina nyrenoverade pumpstavar står fortfarande outhämtade i affären som ringde för två veckor sedan och berättade att de var klara. Det hjälpte inte alls. Jag slutade med vattengympan och också med min älskade yoga. Allt för att bli av med det onda i höger ”skånk”. Inget hjälpte. Jag påbörjade en ny medicin, Sifrol, i början av maj, för att bli av med spasticiteten i vänsterbenet. Den gamla hade slutat att verka. Jag kom på att det kanske var Sifrolens biverkningar som satt sig i kroppen. Jag besökte en gynekolog för att bli av med oron för att jag eventuellt hade fått livmoder- eller magcancer. Hon meddelade att allt där var ok. Det var skönt. Jag har så ont att jag nästan inte kan torka mig i baken när jag varit på toa. Så jag slutade med Sifrolen. Två kvällar tog jag inga mediciner alls. Den första natten gick bra. Den andra var ett rent helvete. Elstötarna avlöste varandra. Varannan timma var jag uppe och promenerade eller trampade på cross-trainern eller cyklade eller stretchade. På morgonen grät jag vid frukostbordet. Jag hade tänkt att stå ut med spasticiteten, men insåg att jag måste ge upp. Jag hade ringt till vårdcentralen i veckan för att tala med doktorn som skrev ut Sifrolen, Charlotte hette hon. Hon hade kanske ringt men eftersom det inte gavs någon uppgift om vem som ringt vid ett missat samtal så vet jag inte.

Om Folksjukdomen WED/RLS

På fredag morgon efter en andra katastrofnatt klädde jag mig snabbt och åkte till vårdcentralen och tog en kölapp. Jag var där halv nio. Tyvärr var det inte bara jag som kommit tidigt. Hela väntrummet var fullt med folk. Jag hade fjorton före mig och ropades upp halv elva. Jag kom in till en sjuksköterska som noterade att jag ville ha en ny medicin och bad mig sitta ut i väntrummet tills doktorn ropade upp mig.
Så kom doktorn. Klockan hade blivit halv tolv. Bengt hette han den här gången. Jag förkortade historien om varför jag var där. Det blir liksom lite tjatigt att berätta om sig själv varenda gång man skall gå till doktorn. Och det har blivit några gånger nu. I september var jag också på vårdcentralen. Då träffade jag doktor Emil för att få tabletter för inkontinensen. Men med Emil talade jag inte om ontet i sidan. Doktor Bengt och jag diskuterade vilken medicin som kunde passa för spasticiteten. Jag berättade om mina misstankar om ontet som jag trodde kom från biverkningarna. Han sa inte emot, men frågade om jag hade någon neurolog-doktor. Jag berättade att neurologerna på Sahlgrenska satt bakom en hög berlinmur så det var svårt att få kontakt med dem. Bengt hade hört det förut. Han slog i böckerna och fick fram att det skulle nog bli bra med Gabapentin 1 A Farma  100 mg, den svagaste sorten 100 mg. Bengt försökte skriva in det i sin dator, men det funkade inte. Han bad om ursäkt och jag sa att jag hade all tid i världen och hade suttit där sedan halv nio så jag kunde vänta tills datorn funkade igen. Emil kom in och hjälpte till och receptet skickades in till Apoteket.

Rönnsumak i hörnet av trädgården

Jag hämtade ut min nya medicin på apoteket och fick med mig både ansiktskräm, mascara och två blåa eyelinerpennor.
Jag tog en halv ampull tidigt på kvällen och den andra halvan före jag gick till sängs. Jag sov ända till klockan tre på natten. Sedan började träningsrundan som vanligt med cross-trainer och cykling och stretching. Framåt fyratiden somnade jag om och sov till klockan sju. Jag cyklade i ca tjugo minuter. Det känns faktiskt riktigt skönt i kroppen när blodet kör igång och andningen blir aktiv. Trots att jag är supertrött. Jag känner ändå positiva förnimmelser som gör att jag orkar. Klockan halv nio hörde jag kaffekoppar sättas på bordet och förstod att frukosten var klar.
I går kväll var min andra kväll med nya medicinen. Jag tog en hel ampull strax före jag gick till sängs. Nu sov jag till klockan fyra och började trampa som vanligt. Efter en dryg timmas träning somnade jag för att vakna till nästa träningspass klockan sju när elstötarna startade igen. Den här gången slutade stötarna efter att jag cyklat i en kvart och jag somnade om till klockan halv tio. Så skönt att vara utsövd.
Jag kämpar vidare. Nu är tredje kvällen. Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag skall lägga upp strategin för natten. Hur mycket medicin skall jag ta??