Nu är det fullt upp med förberedelserna inför min utställning. Igår hämtade jag mina inramade akvareller i Borås. Någon sa: varför ramar du in i Borås? Det måste väl finnas på närmare håll. Men Alina, min målarlärare, föreslog det och hon är ju proffs. Jag har tagit för vana att lyssna på proffsen som jag har i min omgivning. Nu när jag slagit in på en ny bana där jag inte kan någonting utöver det jag lär mig av de proffs som jag omger mig med, så måste jag ju lyssna och lära.

Färdiginramade akvareller

Nu står alla de inramade akvarellerna och väntar på att bli upphängda hos VSA. Även om jag tyckte först att det kändes lite väl svulstigt att rama in i så tjusiga ramar så blev det fantastiskt bra. Jag försökte mig på att diskutera med Lars-Åke Lindqvist på PR-ramar. Jag ville ha det så himla enkelt. Men han stod på sig. Man måste som sagt lyssna till proffsen. Vi får väl se vad ni kommer att säga när ni ser utställningen. Inramningarna som Göran gjort står också färdiga. De blev sådär enkla som jag önskat.  Ja, ja man kan inte få allt här i världen

Och smyckena ligger klara för uppvisning. Nu skall de bara putsas och läggas upp i ett fint arrangemang i ett glasskåp på VSA.

Jag håller som bäst på att lyssna av bakgrundsmusik som skall läggas på skivan med alla bilderna som jag skall visa under utställningen.

Pink Floyd – Shine on you crazy diamond

Bildspelet består av bilder jag lagt in i min blogg under hela året och texterna som är inskrivna i bilderna kommer från rubrikerna för inläggen. Kanske kan någon som ser bilderna och rubrikerna bli lockade att titta vidare in i bloggen för att se vad som skrivits under rubriken.

Jag hoppas att Natalia på VSA grejat färdigt min affisch så jag kan skicka ut den på facebook idag. Det börjar kännas lite stressigt nu. Antagligen inte för Natalia. Hon har ju varit med förr. Men för mig är detta jättespännande. Att få visa upp ett nytt slags arbete. Nu kanske inte min omgivning behöver fråga: vad gör du egentligen hela dagarna nu när du är pensionerad?