Jag måste berätta en solskenshistoria:
Jag var på väg ut från Axelhuset på Axel Dahlströms Torg efter att ha yogat färdigt. Det var novemberlov och en hel hop med ungdomar i 12-årsåldern stod nedanför trappan som leder upp till biblioteket och lokalen där vi yogar. För dem som inte klarar av att gå så bra i trappan så finns det en hiss. Den är lite skraltig och det är därför inte så många som använder den.
Ungdomar på novemberlov
Ungdomarna, liksom jag, såg en äldre dam stående vid hissen däruppe. Hon kämpade tappert med att försöka stänga hissdörren. En av killarna reagerade och jag hörde att han sa till de andra att han nog måste hjälpa till. Strax efter sprang han snabbt uppför trappan och fram till hissen. Försiktigt tog han bort den gamla från dörren och med kraft drog dörren loss. Sedan lät han den gamla damen gå in i hissen och följde själv efter och åkte med ner. Han öppnade dörren och lät damen gå ut innan han stängde. Sen gick han lite förläget tillbaks till sina kompisar.
Jag blev så glad när jag såg det så jag var tvungen att ropa några uppskattande ord. Visst är det fantastiskt att få uppleva detta i dessa dagar när man mest hör skällsord om ungdomarna nu för tiden.
Det ska ”lyftas fram”. Ett gott exempel. Mycket hövligt och artigt gjort av killen. Jag undrar om så många tänker på att vara ”typ”gentlemän., osv.
Ja det är verkligen inte ofta man ser ungdomar hjälpa äldre. För några år sedan så när jag åkte spårvagn och det naturligtvis var ”knökfullt” så jag fick stå upp precis som många andra. Trött var jag och det satt mängder av ungdomar men inte en enda som ens gjorde en antydan till att resa sig upp. Men helt plötsligt så reser sig en ung kille (18 års åldern) upp och erbjuder mig sin plats. Jag blev nästan chockad. Tilläggas är att killen var inte av svenskt ursprung och tyvärr är det nog så att dagens svenska ungdomar har inte fått lära sig sådan här artighet, tyvärr. En stor eloge till den killen!