Vi var uppe hos mamma över helgen. Vi kom fram på lördagen och åt lunch tillsammans med mamma. Hon hade precis fått maten hemkörd från hemtjänsten. Det var kassler med potatisgratäng och lite grönsaker. Till efterrätt fick hon citronfromage. Mamma är så godmodig och tycker allt är ok. Eftersom hon inte klarar att tugga, eller jag tror kanske det är sväljningsfunktionen som inte funkar, så slängde hon allt köttet. Fåglarna vill ha, säger hon. Jag har beställt mixad mat nu. Jag hoppas hon inte märker skillnaden.
Direkt efter lunchen var det dags för gräsklippningen. Det hade växt jättemycket på den vecka som gått sedan syster och bror och respektive hade varit där och klippt. Jag satte mig på motorgräsklipparen. Pappa tyckte aldrig att fruntimmer var lämpliga för sånt jobb, men nu kan han ju inte protestera längre. Han kanske ser mig uppifrån himlen men det där sitter nog mest i mitt eget huvud. Jag är glad för att kunna vara med och jobba i trädgården. Alla andra sysslor är omöjliga för mig utan balans och utan ork och en kropp som inte klarar värmen, så är det kört liksom. Jag körde och körde, runt, runt. Min syster hade sagt att jag skulle köra runt så gräset blåser ut åt ena hållet. Då blir det lättare att kratta. Men gräset var så långt att det inte funkade. Jag körde åt andra hållet och var dessutom tvungen att kratta. Det var som att köra omkring i en hölada. Gräset fastnade under klipparen. Mamma kunde inte hålla sig kvar inne. Hon kände sig onyttig och tog tag i en kratta. När hon hade fixat en tillräckligt stor hög med gräs så hämtade hon den med en skottkärra och körde iväg. Hon vilade mellan varven. Mamma har svår astma och får svårt för att andas när hon anstränger sig. Så det dröjde inte länge innan hon kom och satte sig i hammocken. Jag föreslog att hon skulle lägga sig en stund och ta det lugnt. Så det gjorde hon i en halvtimma. Sedan var hon på benen igen. Jag märker hur gärna hon vill greja tillsammans med oss andra när vi är hemma. Det gällde att hitta nya arbetsuppgifter. Min syster och svåger skulle komma och äta middag, så det var ju lämpligt för mamma att duka bordet då. Hon körde igång. Hon räknade och räknade tallrikarna, glasen och besticken, flera gånger. Hur många blir det, frågade hon gång på gång. Men det gör ju inget. Det viktigaste är att hon trivs. Att vi får säga samma saker flera gånger i stället för olika saker, det kvittar. Att prata och vara tillsammans är himla mysigt.

På kvällen var vi bjudna på födelsedagskalas. Det grillades på bryggan nere vid fiskebon. Havet låg alldeles stilla och solen värmde. Några badade trots att vattnet inte var särskilt varmt.

Dagen efter kom ett av kusinbarnen och hämtade pappas gevär som han fått. Vi tyckte att han var den som var mest lämpad eftersom han alltid varit med när pappa var på jakt. Göran och jag fick två stycken av de äldsta gevären. Vi lämnade in dem för pluggning. Så som man måste göra när man inte skall ha vapenlicens.  Nu hänger de på väggen i vardagsrummet. Det är mysigt att tänka på pappa när jag går förbi.Pappa växte upp på bondgård och hade jakten som en självklar sysselsättning. Han var en trivsam jägare. Han var inte särskilt intresserad av att skjuta.
Han tyckte om naturen och allt som rörde sig där. Spår av olika djur var det mest spännande. Vi åt mycket vilt kött under vår uppväxt. Jag märker stor skillnad jämfört med dagens köttkvalitéer. Man får tugga så himla mycket och ibland måste man ändå gömma det tuggade på tallriken.
Jag har precis ringt och beställt en skalbagge. En sådan där som bara går och går och när batterierna är slut så går den till tankstationen och tankar mera. Så snart den blir installerad skall vi bara umgås med mamma i stället för att klippa gräs. Då skall vi sitta och beundra skalbaggens arbete med en kall sommardrink i handen.

Sommarkväll på Seläter