Arbetsterapeuten Raija har precis varit här hemma på besök. Hon ville se hur det ser ut för att bättre kunna bedöma vad jag behöver för hjälper.
Vår fantastiska veranda
Jag lotsade henne runt i rummen. Hon fick se trösklar och dörröppningar, trappor och ingångar. Vi bor i ett litet enplanshus med fyra rum och kök. Vi köpte det 2002 med tanke på att jag en dag kommer att få svårt för att ta mig fram. Verandan har kommit till på senare år, liksom alla ledstänger vid utgångarna och rampen på framsidan. Det känns fantastiskt att veta att jag ligger steget före MSens utveckling. Jag känner ingen oro för hur det skall bli framöver. Allt funkar i min vardag nu och jag håller hela tiden koll på att det kommer att funka även i framtiden.
Höstdukning i verandan
Raija frågade hur jag klarar att ta mig in till stan med buss. Hon måste veta det för att, om jag klarar det på ett smidigt sätt, så kan jag inte få hjälp med rullstol och bilanpassning. Jag beskrev hur jag slänger upp rullatorn på bussen och hoppas att busschauffören inte har alltför bråttom. När jag väl har kommit in till stan så skall jag ta mig till målet. Väl framme vid affären eller vad målet är, så är mina ben slut. Jag måste sätta mig på rullatorn och vila en stund innan jag kan gå vidare. Raija förstod att det inte funkar särskilt smidigt.
Rullstolen har jag fått beviljad nu, berättade Raija. Det är en elrullstol med joystick som man kan fälla ner ryggstödet på. Den är låg och går in i min Volvo V50. Nästa steg är hissarmen som skall monteras in i bilen och som skall lyfta upp rullstolen och föras in där bak. Raija skall återkomma med tid för ett besök hos AutoAdapt. Där skall de avgöra hur armen skall se ut och hur den skall monteras.
Vi tittar i in badrummet. Där skall stöd sättas upp på väggarna på tre ställen för att jag inte skall ramla när jag badar eller duschar. Raija mäter med måttstocken vilken höjd de skall sitta på och hur långa de skall vara. Det skall bli underbart att slippa vara så himla försiktig. Min dåliga balans gör att jag alltid är rädd för att ramla omkull på det våta golvet. Nu får jag något att hålla fast mig i.
Köksrullstol
Och så var det köket. Jag tänkte ta mig an matlagningen nu framöver. Jag är trött på middagar med stora köttstycken. Jag har länge längtat efter mera rotfrukter och mera fisk och skaldjur. Problemet som hindrat mig är att jag alltid blir så trött i benen. Jag orkar inte stå så pass länge att jag får färdig maten. Det blir långa vilopauser innan maten står på bordet. Arbetsterapeuten i Vejbystrand gick igenom vad som behövdes i min vardag. Det var hon som tyckte jag skulle föreslå min arbetsterapeut här hemma att få en stol i köket.
Höstdukning i verandan
En ståstol som är eldriven och som jag skall kunna rulla omkring med i köket när jag arbetar. Det kommer att bli fantastiskt att fixa maten utan att vara alldeles slut när gästerna kommer. Igår hade vi ett försenat födelsedagskalas. Jag har en superproffsig man som grejar det mesta, men det är inte kul att inte själv orka. Efter dukningen var jag helt slut och då var det dags att lägga sig och vila. Vi ser alltid till att vi har got om tid, men det är stressande att behöva lägga sig mitt i allt förberedelsearbete. Nu kommer det att underlättas och jag kan glad och pigg ta emot när det ringer på dörren.