Ledig helg, skönt. Men jag kan inte låta bli att titta till kapporna. Så kommer plötsligt grannen och knackar på. Hon är nyfiken på vad jag håller på med. Hon har nyss kommit hem från fyra veckors segling och ser att jag alltid sitter ute i verandan och grejar. Hon har frågat Göran och fått en inbjudan till utställningen den 13-14 september. Jag visar henne alla tygerna och slipsarna som vi använder i tillverkningen av det vi syr. Hon tittar beundrande på kapporna och väskorna och säger att hon gärna kommer till utställningen.

”Stjärnfall” i äggtempera

Så berättar hon att hon inte glömt målningen som hon såg vid utställningen ”Konstrundan Hisingen”. Finns den kvar? Jodå. Hon får följa med ut i garaget där målningarna står förvarade i väntan på nästa utställning. Den var det. Hon tar med den hem och provar. Den är hög, närmare 150 cm, och passar inte precis var som helst.

I morse kom hon tillbaks. Utan målningen. Hon bad mig komma och se var hon tänkt att hänga den. Jag styltade mig uppför trapporna med kryckan och in i hallen. Där högst upp  i trappuppgången skall den hänga. Jättefint. Där passar den perfekt. Jag blev jätteglad. Tack.