Äntligen landade jag sent på kvällen efter drygt fem timmars flygresa den 24 januari på Teneriffas södra flygplats. Ingen elmoppe fanns på plats, men det berodde bara på att vi haft för bråttom. Jag gick med kryckan den långa sträckan från planet till bagagehallen. Det kändes inte särskilt bra, men efter en stund kom en assistansarbetare körande med min lilla moppe. Vi tog en taxi den korta sträckan på drygt tre mil in till lägenheten i Torres del Sol, som vi hyrt genom lägenhetsförmedlingen Anyka Sur S.L.På nedre plan fanns en reception där vi hämtade ut nycklarna. Vi gav oss iväg till hissen. Min lilla elmoppe fick nätt och jämt plats och vi åkte upp till fjortonde våningen. Det var becksvart ute men vi såg från balkongen alla ljus från den omgivande bebyggelsen och hörde ljudet från havets vågor där nere. Å det kändes helt underbart.

Utsikt från vår balkong

Solen stod högt på himlen när vi vaknade upp nästa morgon. Balkongen vette åt söder. Det var en fantastisk upplevelse att efter bara några timmar få byta ut allt det gråa där hemma mot strålande sol och värme. Göran stack iväg till affären strax bredvid och handlade frukostmat. Vintersol låg tvärs över gatan. Klockan nio var det informationsmöte för alla oss nytillkomna gäster.

Jag tänker på den långa tid som gått sedan jag först började jobba med att komma till Vintersol och Teneriffa. Resan började redan i juni 2015. Den 23 juni 2015 skickade jag in patientansökan för externa rehabiliteringsprogram/habilitering till rehabiliteringsenheten på Sahlgrenska. Jag sökte för tredje gången till rehabiliteringsanläggningen Vintersol, Teneriffa och som tidpunkt våren 2016. Jag hade sökt redan 2011 och 2013 men fått avslag. Jag fick istället komma till Sommarsol i Vejbystrand de åren. Träningen där var fantastisk. Mycket träning alla dagar. Jag trodde mig veta att jag skulle få minst lika mycket träning på Vintersol. Jag hoppades att jag skulle få all den träning för bättre gång och balans som jag så väl behövde nu i vintermörkret. Någon semesterresa var det inte tal om.

Bougainvillea i Vintersols trädgård

Den 17 september fick jag meddelandet om avslag men att jag kunde få komma till Sommarsol i tre veckor och att programmet skulle påbörjas under perioden januari-mars 2016. Det var mitt i vintern och jag behövde omväxling i vintermörkret efter en bedrövlig höst med vinterkräksjuka och ryggbesvär då jag inte hade kunnat träna alls. Så nu var jag i ett bedrövligt skick.
Jag skrev ett långt brev den 22 september om att jag står fast vid att få komma till Vintersol på Teneriffa och att jag betalar resa och boende men vill ha hjälp till poliklinisk behandling. Anki Pilups på rehabiliteringsenheten Sahlgrenska ringde och berättade att utlandsvistelserna är starkt begränsade numera men att jag antagligen kan få poliklinisk behandling. Hon vidarebefordrade mina handlingar till Remitteringssekretariatet, Områdesstab Administration CÖ plan 3 vid Uddevalla sjukhus. Det är där man numera har hand om alla ansökningar om behandlingar utomlands i Västra Götalands landsting.

Ingången till Vintersol

Jag får svar den 1 oktober att ansökan mottagits och att uttagningen sker efter medicinsk prioritering och utifrån de anslagna budgetmedel som finns till förfogande. Den 7 oktober får jag svar att jag beviljats bidrag till högst 15 sjukvårdande behandlingar, varav max tre besök till en sjukgymnast. Det meddelas att Västra Götalandsregionen ersätter kostnaden med avdrag för 80 kronor per behandling. Dessa 80 kronor betalas precis som här hemma av mig själv tills jag uppnått högkostnadsgränsen 1.100 kronor.
Jag blev överlycklig över att det gått vägen. Jag visste ju hur bra det varit med all träning på Sommarsol i Vejbystrand. Nu skulle jag få samma lycka mitt i vintern, då det behövs som mest. Men jag begrep aldrig det där med max 15 behandlingar.

Hanna håller morgongympa s.k pinngrupp

Det var ju bara en halvtimmas träning per dag. Och dessutom i grupp, inte individuellt med sjukgymnast. Sjukgymnasten träffade jag vid en  intervju första dagen där jag berättade vad jag behövde träna. Nästa gång vid ännu en pratstund tredje dagen och sedan en slutlig pratstund sista dagen då hon ville veta vilka framsteg jag gjort. Pratstunderna var en halvtimma varje gång. Det var ju inte alls lika omfattande träning som i Vejbystrand.
Jag var på Vintersol för poliklinisk behandling. Poliklinisk vård eller öppenvård är ett samlingsnamn för sådan behandling, terapi, hälso- och sjukvård, som utförs på icke inneliggande patienter. Vården kan till exempel ges på vårdcentraler, av socialtjänsten, sjukhusmottagningar eller i patientens hem. Och ”behandling” var här träning i grupp. Min gruppträning var en halvtimmas vattengympa, morgongympa eller balansträning max 12 gånger.
Men jag var ju inte där på semester. Jag skulle ju träna för att bli pigg när jag kom hem.

Ida håller i balansträningen s.k mattgruppen

Jag bestämde mig för att köra på med den träning jag tyckte jag ville ha. Så det blev totalt 19 träningspass under tre veckor. Det var inte mycket det heller, men själva träningen var helt fantastisk. Jag fick dessutom med mig träningsprogrammen hem. De är guld värda – och roliga att följa. Nu skall jag nog kunna hålla motivationen uppe till egenträning fortsättningsvis hoppas jag. Och då har ju Vintersol nått sitt mål. För jag kan läsa i Vintersols broschyr att deras mål är just att få sina besökare att komma igång med träning på hemmaplan. Några veckors träning räcker ju aldrig för all framtid.
Så för att jag också skall nå mina mål att inte hamna i rullstol för alltid så gäller det att hänga i nu.