Ännu en helg hos mamma. Vi startade med lunch. Det dröjde ända till klockan halv tre innan lunchen kom. Det är länge att vänta till klockan halv tre om man som mamma får hjälp med frukosten, en honungsmacka och kaffe,  redan halv åtta. Som väl är har vi lagt in en extratid klockan halv elva.

Hösten har kommit

Då får mamma näringsdryck. Den var slut men jag har beställt hos OneMed idag så det kommer en stor låda om några dagar direkt till mammas dörr. Den räcker i fyra månader. Mamma får färdiglagad mat, passerad så hon klarar att svälja. Det ser inte särskilt roligt ut, men mamma har fel på gula fläcken så hon ser inte vad det är som ligger på tallriken. Mamma tycker att det mesta är ”så där”. Vi brukar lägga på lingonsylt för att det skall smaka lite mera. Mamma äter som en bebis. Resten får fåglarna och grannens katt som smyger förbi allt som oftast. Det är dyr fågelmat men det är ändå viktigt att mamma får lite mer omväxling än honungsmackan och punschpralinerna och havrekakorna. Och så får hon ju sällskapet med hemtjänstpersonalen. Mamma har utvidgad tid så de stannar alltid lite längre. Klockan halv åtta på morgonen gör de i ordning den första honungsmackan och ger medicin, fast mamma har bara ett par stycken. Och klockan halv elva är andra besöket av hemtjänsten, halv tre kommer de med lunchen, och så ett sent eftermiddagsbesök då hon återigen får en honungsmacka och en alvedon, för sömnens skull. Den riktiga sömntabletten fick vi byta till alvedon för mamma blev så knäpp. Det sista besöket för dagen är vid 22-tiden, men det skall vi avbeställa för mamma sover lugnt då. Mamma är supernöjd med alla besökare. Nu har hemtjänstpärmen där hemtjänstpersonalen prickar av sitt besök utvidgats med ännu en lista. Den skall visa vilka som besöker mamma från hemtjänst. En av hemtjänsttjejerna sa att den listan skall visa hur många som besöker mamma. Tjejen tyckte att det vore väl enklare att fixa den informationen på ett enklare sätt. Men antagligen måste administratörerna ha lite jobb också. Knäppt, eller hur?

Grattis på 93-årsdagen Ida

Vi åkte till Ida och hälsade på. Hon har precis flyttat in på senilboendet. Det hade blivit superfint i hennes lilla bostad. I ett enda rum fanns en soffa med bord, ett litet ovalt antikt bord med två gamla fina stolar och en vacker matta under, ett långt vitt sidebord med tv på, en säng med nattygsbord, köksbänk med spisplattor, garderober och hallmöbel, tavlor och foton på barn och barnbarn och ett stort badrum. Från rummet kunde man gå rakt ut till uteplatsen i söderläge och sätta sig i ute möbeln. Det andades trivsel. Jag sa till Ida att det tar nog ett par veckor innan hon kan hitta sina saker. Oj så länge sa Ida. Hon hade ingen aning om att hon ens flyttat. Trodde det mest berodde på att hon var så rörig. Orättvist. Jag undrar ändå hur lång tid det tar innan hon kan börja förstå att det är här hon bor. Att hon bara kan gå ut i korridorerna för att träffa andra människor att prata med. Hon frågade om hon kunde få följa med hem till mamma. Det är så trist att sitta alldeles ensam, sa hon. Det var Idas födelsedag och vi tyckte det var jättekul att få med henne hem till mamma och fira dagen med fiskgryta och vitt vin. Klockan halv sex var det dags att köra Ida tillbaks till nya hemmet.
Jag såg att mamma gick omkring i sitt stora trevåningshus och njöt. Jag frågade mamma om hon tyckte det var fint. Jaa, här trivs jag så bra, svarade hon. När vi åkte tillbaks till Göteborg hör jag mamma säga: ”jag kanske skulle åka med er och ta tåget tillbaks”. Oj då, det var nytt. Skulle mamma vilja följa med till Göteborg? PUH, hur löser man det när hon vill hem så snart igen. Vi kan ju inte köra tillbaks igen efter en timma. Så som det brukar bli när mamma är hemifrån. Mamma är visserligen senil men också superenvis, så vi får väl se när hon bestämmer sig för den långa resan söderut.