Hela veckan sprang snabbt iväg. Det var en hård vecka med mycket träning. Efter att ha hört mina kompisar berömma maten varenda dag så gav jag till slut upp och meddelade Ida att jag inte ville ha någon kalorisnål mat längre. Den var inte god och jag fick alltid alldeles för mycket på den stora tallriken.

Oktoberfärger

Finns det något värre än att äta på stor tallrik. Hemma äter vi på tallrikar som mäter 22 cm. Det är bra för då blir portionerna inte så stora. Och vi äter bara en middag per dag. Så jag tog till slut kommandot över mitt ätande på Sommarsol och hoppas att vikten skall gå ner snabbare nu när jag övergivit Idas recept för kalorisnålt.

Jag  kom överens med doktor Ågren på Sommarsol att jag skulle göra ett nytt försök med Baklofen mot min spasticitet. På lördagskvällen tog jag min första tablett på 10 mg och fortsatte sedan söndag och måndag med samma styrka. På tisdag hade jag tid hos Ågren igen för att berätta hur jag tyckte att det blev. Jag berättade att spasticiteterna hade lugnat sig men inte försvunnit helt. På dagen efter hade jag ont i huvudet, var super-supertrött och kände mig ledsen och olustig. Han tyckte det lät konstigt att jag reagerat så, på så låg styrka. Jag berättade att jag alltid får jättemycket biverkningar av alla sjukhusmediciner. Det skulle kunna funka efter ett tag, sa han. Det kan jag nog också tro. Då har jag blivit så dimmig av alla pillren så jag gör vad som helst som jag blir tillsagd. Då är jag inte jag längre, då har det blivit mitt normala jag. PUH, det vågar jag inte ens tänka på. Han föreslog att jag skulle sluta att ta pillren och det hade jag nog redan bestämt mig för. Jag slängde dem i papperskorgen.