Jo jag var jättetrött. Men så gick jag ut på min halvtimmaspromenad och blev glad igen. När jag kom hem fick jag se det här meddelandet och blev ofantligt glad

Hej.
Jag hittade hit för ett litet tag sedan då jag sökte efter information om MS. Då jobbade jag som personlig assistent till en MS-sjuk man, som fick sin diagnos i ungefär samma veva som du om jag har förstått saken rätt.

Jag tycker att det är underbart att läsa om allt du tar dig för, att du ändå ser positivt på saker och ting och ser möjligheter istället för hinder. Du verkar ha en sån sund inställning till livet!

Den jag jobbade hos hade snarare tänket ”här är ännu en sak jag inte klarar”, hur mycket vi än försökte belysa allt han faktiskt fortfarande fixade utan sina assistenters hjälp. Men det är svårt när någon inte kan (eller vill) förstå att det finns en och annan sak som man faktiskt måste avstå, just för att man sitter i rullstol och inte kan ta ett enda steg för egen maskin längre.

Förra året åkte han och två assistenter (jag bl.a.) till Malmö under några dagar, för att han ville åka på semester. Han var jättenöjd och jag är så glad att jag fick vara en del av den resan, trots att det många gånger var väldigt jobbigt, dels pga värmen, som tog hårt på både honom och oss.

Fortsätt som du gör, du måste vara en inspiration för andra med MS!

En ros till alla assistansarbetare

Tack kära assistansarbetare, du gör ett viktigt jobb. Som du kanske läst i min blogg, så har vi haft en gatuteater där vi lobbat för att inte personlig assistans skall dras in i den omfattning som nu sker. Här får du och alla de dina en ros som tack för att du finns.