Idag skiner solen in. Det är härligt. Jag känner inspirationen i kroppen. Tyvärr har jag missat hela morgonmyset. Klockan är tolv och vi har precis ätit frukost. Plötsligt har jag ramlat in i en dygnsrytm som är lite som ungdomarnas. Sent på kvällen tittar jag på tv-program som mest består av underhållning. Jag är glad att vi inte har flera kanaler än ettan, tvåan, fyran och kunskapskanalen. Det räcker mer än väl. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att titta på TV, men det är ett enkelt sätt att fördriva oplanerad tid på. Jag tycker inte att det är kul. Tv-n står i eget majestät mitt i vardagsrummet. Eftersom vi har en öppen planlösning så måste man alltid gå förbi tv-n om man skall göra något annat än att sitta där i soffan. Jag drar mig till minnes en gång för länge sedan. Då hade jag bestämt mig för att ta tag i tv-tittandet. Jag flyttade in tv-n i ett mindre rum bredvid sovrummet i andra våningen. Ja, det var i ett annat hus än det jag nu bor i. Det slutade med att vi satt i det där lilla rummet och tittade på TV. Jag tror att det är behovet av sällskap med andra som styr och bor man som jag tillsammans med en som älskar att titta på TV så är det lätt hänt att man inte tar egna initiativ till annan sysselsättning. Jag tror att om jag bodde i en större gemenskap där det fanns fler som inte satt framför TV-n så hade jag nog valt bort tv-n helt. Men kombinationen mörker, gammal och trött, ett tv-tittande sällskap, boende på vischan och tv mitt i huset gör det så bekvämt att hamna där i soffan kväll efter kväll. Men jag har ju min stickning. Nu har jag lyckats få klart ett bakstycke och ett halvt framstycke på tröjan. Det går inte fort. Min vänsterhand tränas upp. För varje varv blir pekfingret, som skall hålla uppe tråden, lite starkare. Tre varv så måste jag pausa en liten stund. Då är jag jättetrött ända upp i huvudet. Men pausen behöver inte bli längre än några minuter och till musikprogram framför tv-n funkar det jättebra. Då blir det inte så tråkigt med tv ändå. Men så sent skall det inte bli framöver. Det kändes inte bra att vakna klockan elva. Hela godmorgonvärlden var slut på radion. Det program som jag under alla år gillat att lyssna till på söndagsmorgnarna. Det är lätt att ramla in i sena vanor när ingen väckarklocka ringer och inget finns, som drar upp en på morgonen. Jag skall återigen ta mig en kraftig funderare nu över vad jag skall ta mig för. Jag skall se över rutinerna. Jag skall planera min tid. Jag klarar bara av ett trivsamt liv om jag har en meningsfull sysselsättning. Jag har otroligt lätt för att bli uttråkad. Inte nu igen. Nu skall det bli andra bullar. Jag tror det får bli en halvtimmespromenad till att börja med. Då kan jag fundera. Sedan när jag kommer hem så skall jag sätta mina nya planer på pränt i almanackan. Då blir det som vanligt igen. Tiden som revisor har verkligen satt spår i hela mig. Då gällde det att ha ordning på varenda timma, varenda minut. Det skulle användas som faktureringsunderlag. För att kunna försörja mig. Då var det superviktigt. Nu får jag pensionspengar direkt in på kontot utan att lyfta ett finger. Det är farligt. Man blir nerdegad. Ja i alla fall blir jag det. Ta tag i, ta tag i nu. Livet är inte alls enkelt. Man måste jobba med trivseln, varenda dag. Men jag glömmer inte: varje litet myrsteg är något på väg till något kanske bättre, kanske roligare, kanske jättemysigt. Så nu blir det promenad med funderingar som bär vidare…………..