Dagarna springer snabbt förbi nu under sommaren. Vardagsrutinerna har helt ramlat ur spår. Vikten ökar,  men jag tycker nog ändå att jag lyckas hålla igång motionerandet ganska bra. Igår tog jag en långpromenad på Ramsö, en fantastiskt vacker ö i Strömstads skärgård. Vi var på Ramsö på en god väns 60-årsfirande. Vi hade gett honom utflykten i födelsedagspresent och hade hyrt båt. Vi hade med oss champagne och vin och räkor och pajer.

Skaldjursgodis

En långpromenad upp till bergets topp tog vi för att se de inplanterade röda näckrosorna i den lilla dammen. Och sedan knallade vi ner till hamnen där båten låg förtöjd och smörjde kråset på bryggan med alla läckerheterna vi haft med oss.

Ramsö

Jag hade med mig både rullatorn och kryckan. Det funkade inte så bra med rullatorn på de smala stigarna så den fick stå och vänta på gräsmatta till vi kom ner från berget. Framför mig på stigen hade jag en liten 1½-årig Juni. Vi pratade hela vägen. Det gick inte så fort och det passade mig precis. Det var lite klurigt att hålla sig på den smala stigen med min bedrövliga balans, men det gick. Sedan började bergsklättringen. Den fick jag god hjälp med. Händer sträcktes fram. Här funkade inte heller kryckan. Det var en fantastisk känsla att lyckas hänga med hela vägen.

Det känns lite veligt att få beröm titt som tätt för det man klarar av. Det skulle jag gärna kunna vara utan. Jag har ju ändå den goa känslan i kroppen och det räcker.