Alltså jag brukar inte bry mig om att tycka att det är är besvärligt att vara funktionsnedsatt. Jag har nog bestämt mig för att inte slösa energi på att bli nedstämd på grund av det. Men idag nådde jag inte hela vägen fram. Mitt tålamod tog helt slut.
Jag hade fått veta att jag missat att ta med nedsättningen av aktiekapitalet i mitt aktiebolag i deklarationen som jag lämnat in i maj. Där började dagens vedermödor. Jag fick ett svar från Björn Lundéns skatteinformation och sedan ett annat från Skatteverket. Som tur är så har jag stor erfarenhet från den där världen och kunde själv besluta vad som måste göras. En ny K10-a och självdeklaration måste inlämnas. Så var det fixat och jag skulle skriva ut de nya fixade blanketterna. Där började det stora problemet. Skrivaren pajade. Den är tung. Jag tog in rullatorn, lyfte upp skrivaren på den och rullade ut till ytterdörren. Där fick skrivaren lyftas över till en byrå under tiden som rullatorn togs nerför trappan. Så kom det stora kraftlyftet, att lyfta skrivaren nerför trappan. Det är bara tre steg, men jag lovar att ryggskottet låg och lurade. Nerför trappan och upp på rullatorn för vidare befordran ner till bilen och sedan att lyftas in i bilen. Det var knappt jag trodde att jag skulle klara det men det gick. Så for jag iväg till affären där jag köpt skrivaren. Lyfte skrivaren ur bagaget och upp på rullatorn. En kvinna hjälpte mig över tröskeln in till affären. Reparatören tittade på skrivaren. Han kom fram till att det blir dyrare att reparera än att köpa en ny. Jag plockade ur de nyinsatta färgpatronerna som kostat drygt 1.000 kronor och den nyss insatta valsen som köpts för 1.500 kronor för ett halvår sedan och körde hem. Jag slapp i alla fall att bära in skrivaren i huset. Nu har jag en mängd grejer kvar som måste passas in i en nyinköpt skrivare. Fy så jobbigt att leta rätt på en skrivare till reservgrejerna. Det fick vänta till en annan dag. Vissa dagar klarar inte humöret av att hålla sig på topp. Men, men ny dag och nya möjligheter.