Jag sätter mig i bilen och styr söderut, hemåt. Efter tre dagar hos mor och far har jag så mycket att tänka på att jag stänger av radion. Det är ändå bara norska radiostationer som bäst kommer fram så här nära norska gränsen.

Jag åkte upp på onsdag eftermiddag och hade som vanligt med mig mat från laxbutiken, som jag dukade fram direkt efter ankomsten. Mamma har svårt för att svälja så det får bli laxpudding och färdigkokta potatisar. Pappa har tappat fyra tänder i underkäken. De två främsta är borta och sedan står den rotfyllda hörntanden i eget majestät rakt upp. Därefter är det en ny stor glugg där det fattas ytterligare två tänder. Han har haft svårt för att tugga länge eftersom tänderna varit lösa. Nu äntligen har de släppt taget. Det blir bra med puddingen. Då behöver han inte tugga så mycket.Torsdagsmorgonen startar med mannagrynsgröt, ägg och kaffe med honungssmörgås som vanligt. Idag är den stora resdagen. Pappa skall till tandläkaren klockan halv 12 i Strömstad och mamma skall till ögonläkaren klockan två i Uddevalla. Jag ber dem ta med sig extra blöjor. Vi skall vara borta länge och det är inte kul om det händer en olycka på vägen. Pappa har stoppat ner en extra i fickan och mamma går till slut med på att stoppa ner en extra i sin handväska. Mamma är så himla pimpinett.
Pappa blir snart inropad. Han vänder sig till mig och ber mig följa med in. Mamma får sitta kvar i väntrummet. Tandläkaren bestämmer sig för en protes. Den skall fästas på de andra tänderna. Pappa får en bedövningsspruta och en dålig tand bredvid den främre gluggen dras ut. Det kändes inte alls som förr tyckte pappa, det kändes inte alls. Så tog de tandavtryck och pappa fick bita i en tjock deg. Om 10 dagar skulle han få komma tillbaka. Allt skulle kunna bli klart till den 70 åriga bröllopsdagen som är på självaste midsommarafton.Så var det nästa. Turen fortsatte till Uddevalla. Det kom en sjuksköterska, en ung kille, och ropade in. Mamma trodde det var doktorn. Sjuksköterskan droppade i mammas ögon så pupillerna blev jättestora. Sedan kom doktorn, en ung kvinna. Mamma trodde det var sjuksköterskan. Doktorn läste av mammas ögon och fotograferade. I datorn såg doktorn att mammas nedersta ögonlock inte sluter an ögongloben så mamma måste opereras. Den gula fläcken gör att mammas syn inte kan förbättras. Det är trist att alltid höra mamma säga att det är så grått ute, trots att solen skiner. Hon kommer alltid att se sin omgivning i grå dimma. Man får trösta sig med att hon kommer att ha kvar synen ändå. Nu får vi vänta på tid för operation som skall få de understa ögonlocken på plats. Då kommer det kanske inte att göra så ont i ögonen när de inte blir så himla torra. Tills dess får hon droppa in gelé när ögonen känns torra.

Vi kom hem sent på eftermiddagen och möttes av lillasyster som var där och städade. Hon är verkligen en ängel. Och så var hennes dotter, min kära guddotter med. Pappa blev masserad. Hans vänsterarm behövde hjälp med att mjukas upp så den kunde höjas lite. Sedan kunde han nästan klia sig i örat. Och så fick han sina fotnaglar avklippta. Det är inte så lätt att greja det när man bara har en arm i full funktion. På hemvägen från Uddevalla hade mammas hörapparater slutat funka. Pappa kunde inte äta med bedövningen kvar och en nyss utdragen tand och mamma hörde inget och brukar inte vara intresserad av mat alls. Vi åkte raka vägen hem utan att stanna på det vanliga matstället.

Egentillverkat silverhänge

Så kom fredagen. Mamma hörde fortfarande inget. Hennes lånade hörapparater hade slutat att funka. Vi bytte batteri och gjorde rent men inget hjälpte. Jag ringde till hörcentralen i Strömstad och fick beskedet att mammas egna hörapparater hade kommit tillbaks från Uddevalla där de varit på reparation. De kunde komma och lämna dem idag. Jag berättade att vi skulle ha besök av rehab klockan 10. Hon samåkte med rehab så de kom båda på en gång. Det var en stor lycka när mamma kunde delta i samtalet igen. Det kontrollerades också att hon kunde höra TV´n och prata i telefonen. Hon har en slinga i hörapparaten som går till TV´n och telefonen. Utan slingan kan hon inte höra alls. Det hade hon inte kunnat göra under de veckor som hon hade låneapparaterna.

Rehab kollade dusch- och badmöjligheterna. Mamma vill bada i badkaret. Pappa måste duscha för han kan inte ta sig upp ur badkaret med stor obalans, ingen ork och bara en arm. Det sitter handtag både på väggen och på badkaret, men det hjälper inte pappa. För att duscha måste pappa ta sig ner till källaren. Jag fyllde i en ansökan om att få hjälp av kommunen med att installera ett trappräcke ner till källaren. Pappa måste ha ett räcke på höger sida eftersom han inte kan använda vänsterarmen. Och så skulle han få en duschstol så han inte ramlar omkull i den nya duschen.

Eget-tillverkat silverhänge

På eftermiddagen kom brunnsborraren som skall fixa vattenförsörjningen. Förra året fixades bergvärmen och nu står vattnet på tur. Det var en stor lycka att få bort oljan. Pappa orkar inte hugga ved längre, som han gjorde för att få ned de dyra oljekostnaderna. Nu hoppas vi greja eget vatten också, så de slipper dela det med grannarna.

Ja det är mycket som skall grejas med föräldrar som är över 95 år. Det blir nästan så som det gör när man har små barn. Plötsligt blir det kul att åka till Legoland. Nu gäller mest besök på kyrkogården, där det skall planteras,  eller att fara på små korta bilresor.
Jag gillar att se att de blir glada. Jag har levt i funknedsättningsvärlden nu i så pass många år att jag kan det mesta om hur man måste slå sig fram. Det känns skönt att få vara till nytta och ge tillbaks för allt vi fått av mamma och pappa.