På rehab i Tyskland

Det kom ett mail från en vän som var på rehab i Tyskland:

Hej Britt-Marie,
Jag har det bara bra här på rehab i Tyskland. Enormt fint center med alla typer av behandlingar. Idag lördag har min dag börjat kl 7 med frukost, 8 egenträning med sjukgymnast i grupp. 9.30 värmebehandling, 11.30 lunch, 12.30 lymfdränage, 13.00 gymträning pa fitness center. Däremellen tid med egen sjukgymnast, vattengympa samt självträning i bassäng. Olika avslappningskurser samt qi gong etc etc. Det finns en neurologisk avdelning här. Stället heter Klinikum Bad Bramstedt om du vill kika på det och vad de kan erbjuda. Det är en enorm organisation men det fungerar utmärkt tack vare tysk effektivitet och logistik. Tänk bara att servera 700 patienter mat 3 ggr / dag. Otroligt. Jag tror att det här kommer att rädda mig och ta mig att se framåt igen. Massa kramar
Jag skickade genast svar:
Jag blev alldeles varm i kroppen när jag läste ditt mail. Så fantastiskt bra att du kom iväg. Jag hoppas verkligen att du kommer att känna samma som jag kände när jag kom hem ifrån Vejbystrand där jag var i tre veckor i höstas. När jag tänker på det idag och läser ditt mail måste jag säga att jag känner värme i hela kroppen. Jag tänker på alla trevliga människor jag träffade, på när jag simmade i utomhuspoolen i strålande solsken, när jag tränade alla de olika träningsformerna och på hur skönt jag kände det inuti hela mig. Ett fast schema att gå till alla dagar och att bli så omhändertagen, det behöver vi för att kunna hålla humöret uppe. Jag har, mycket med hjälp av min blogg som jag startade i samband med Vejbystrandsvistelsen förra året i september, lyckats hålla igång hela tiden. I min blogg utmanar jag mig själv. Det är som att säga till alla i omgivningen att man skall sluta röka. Man schäms lite om man inte sedan slutar med rökandet.
Men det är inte utan att jag tycker det är jobbigt. Fast jag tror alla tycker det är jobbigt att träna. Även om de säger att det är så himla kul.
Jag brukar bli lite peppad av att tänka att jag förstör humöret om jag inte tränar. Så fort jag känner mig lite ledsen eller kanske bara lite hängig så tvingar jag mig iväg på någon träning. Det är en fantastisk känsla efteråt. Och då är det värt besväret.
Jag önskar dig en riktigt härlig vistelse i Klinikum Bad. Må så gott//BM

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.