Vi skulle gå på bio, Theo och jag. Vi trodde att vi skulle kunna beställa biljetter samma dag. Det var filmfestival så allt var fullbokat. Theo blev jättebesviken. En besviken 6-åring gör inte livet enkelt för en farmor. Men jag hade bestämt mig för att vi skulle ha en trivsam dag. Här gällde det att ha tålamod och hålla humöret på topp.

Jag hämtade Theo vi 11-tiden. Han var jättesur. Ville inte ha långkalsonger på och ville inte gå ut. Helst ville han leka med sina lego och blixtenbilar inomhus.

Gissa om jag var nöjd, när vi knallade ner till bilen med långkalsonger på. Visserligen med sänkt huvud, men ändå. Alternativet att åka med mamma och pappa och titta på spis var sämre, tyckte Theo. Jag tänkte att det här skulle nog gå vägen. Men oj så segt det var att vända på det humöret. Sur hela vägen in till stan. Theo skulle inte ha något födelsedagskalas och det var ingen idé att jag köpte present om jag skulle vänta ända tills dagen före födelsedagen, för då var det för sent. Det skulle gå som med biltvätten, det han ville ha, var slut. Och pengarna han hade, fick han ändå inte använda av mamma och pappa förrän han är stor. Och då behöver han inga pengar. Det är nu han vill ha sina pengar. Utläggningarna var ofantliga. Ibland var det svårt att hänga med i alla besvärligheter. Och tänk att Axel bara vill leka med fotbollskort. Det är ju jättetråkigt. Han skall ha kalas på Buskul. Att ha kalas för kompisarna och alla stora på samma dag gick inte alls. Det var alldeles för jobbigt för mamma och pappa.

Vi, eller snarare farmor, bestämde att det fick bli ett besök på Sjöfartsmuseet i stället för bio. De hade piratguidning klockan 14. Vi var där 1 och en ½ timme före det skulle börja. Vi köpte biljetter. Theo var inte ett dugg intresserad. Han gick demonstrativt långt efter farmor. Visade att det där med akvarium var tråkigt. När vi passerade en sjörövare lyste han upp

besök på Sjöfartsmuseet

Vi tog en fika i caféet. Det visade sig att de hade mjölkfri glass och till och med bulle bakad på havremjölk. Nu var humöret räddat. Farmors tålamod hade satts på prov och det kändes som en stor lycka att ha vänt en 6-årings motstånd till glädje. Mycket lockande och pockande och många kramar och beröm gav resultat och när pirathistorierna startade blev det spännande

Pirathistorier på Sjöfartsmuseet

När Pirat-Ida berättade om hur Kapten Krok satte upp ett avskuret huvud på ett spett och hissade upp det i flaggstången då var det nästan mer än vad man klarade av

Hu, så spännande

Med ett glatt humör och massor av sjörövarhistorier knallar vi tillbaks till bilen som stod parkerad några hundra meter uppåt på en handikapparkering.

Humöret på topp

Vi avslutade utflykten med Chicken nuggets på Mac Donalds. Då fick han äntligen den efterlängtade leksaken också. Fast det hade varit lite bättre med ToysR Us, förstås. Men ok då.

Om någon funderar över hur farmor med MS tar sig fram med krycka på sådana här utflykter så skall jag berätta. Det finns inget som är så drivande som ett litet barnbarn. Theo har ingen alls fundering över hur farmor skall kunna klara. Krycka i halka och snö, so what. Här gäller bara rakt på. Och för farmor gäller det att hänga med. Och det går. Farmor vill så otroligt gärna. Och då går det. Då kan man flytta berg.