Jösses vad segt det var idag. Hela kroppen känns trött Ingen lust och ingen ork. Inte direkt deppig utan bara trött. Efter trettondehelgen med kalasandet tog vi det lugnt en dag. Men så visste jag att Theo skulle få ett nytt rum och då ryckte vi in i tapetseringen. Jag tänkte inte på att 65-åringar kunde bli så trötta och få sådan träningsvärk efter så lite pyssel. Men ok då. Göran har haft sin cancer och jag har min MS. Man kanske inte får begära mera av våra kroppar. Men det är trist att vara trött.
Den där ungdomliga entusiasmen har jag ofta när jag pratar. Jag kan vara jätteentusiastisk och dra igång en himla massa. När det sedan skall genomföras är det inte så mycket bevänt med deltagandet. Det är lätt att det blir fel då. Men som väl är så klarar min omgivning det bra. Jag brukar säga att jag kan göra allt. Fast på mitt sätt. I min takt. Det tar många fler timmar med alla pauser, men jag är alltid jätteglad efteråt när jag klarat av det. Men omgivningen klarar inte av samma låga arbetstakt, så jag gör det hellre själv. Och med sittjobb är det inga problem.
Jag ramlade in i min revisorsvärld igår. Kontrolluppgifter skall göras klara och boksluten kan förberedas. Det är gott om tid, men jag gillar att ha det klart tidigt. Tyvärr kommer deklarationsblanketterna inte förrän i mitten av mars-april.
Nu har jag tankat in en resa som vi gjorde till Alaska-Nome. Jag skall redigera den under de närmaste dagarna. En 1-timmasfilm skall bli 3 minuter. Det är mycket funderingar över vad som skall väljas bort. Och det är så svårt, för allt jag ser på filmen är mig så kärt. Ni kommer att få se filmen i bloggen inom en nära framtid hoppas jag.
Nu skall jag iväg på Redcord-träning för första riktiga gången. Det skall bli jätteintressant att se vad jag kommer att tycka om den träningen. Jag berättar mera sedan.