Mänsklig tillgänglighet som teater

Den här dagen kommer jag att minnas jättelänge, sa Sofia. Det var en glädjens dag, som Hans och Unga rörelsehindrade arrangerade med temat ”Mänsklig tillgänglighet”. Vi var på plats prick klockan 11, alla 16. Några hade med sig en personlig assistent, så vi var väl drygt ett tjugotal som samlats i det stora rummet i Dahlheimers Hus. Huset, som är byggt och anpassat för människor med fysiska funktionsnedsättningar av olika slag, men där alla med eller utan funktionsnedsättningar är välkomna. Där finns restaurang, gym, simbassäng och ett bibliotek. Jag utnyttjar allt som huset har att erbjuda. Det har nästan blivit mitt fritids.

Vi som samlats hade så gott som alla något slag av funktionsnedsättning. En var nästan helt blind, en kommunicerade med hjälp av en tavla som assistenten läste genom, en kommunicerade med hjälp av en maskin som talade meddelandet efter att orden bokstav för bokstav knappats in, ett par stycken stapplade sig fram på skrangliga ben, några satt i rullstol för att benen inte funkade och jag hade kryckan. Men det var ett glatt och förväntansfullt gäng. Hans lotsade oss fram med olika teaterförberedelser. Mot slutet av dagen, då vi blivit lite mer uppvärmda delades vi upp i grupper om tre. Vi fick lappar med text för person A, B och C. Med hjälp av lapparna skulle vi framföra en föreställning. Min grupp framställde vad som kan hända när Sofia, som sitter i rullstol, tränger sig före i mataffärskön. Vi skällde på varandra och gav uppsträckningar som vi aldrig skulle våga oss på i vardagslag.
Sista uppgiften som Hans gav oss handlade om vad vi kan råka ut för på en charterresa. Vi fick inom varje grupp framföra och visa upp vad vi kan råka ut för på vägen. Det var en taxi som var så liten att rullstolarna inte fick plats, en buss som inte var handikappanpassad där vi fick lyfta in passagerarna, det var ett rum där sängen var tre !! meter hög, det var ett flyg utan service för funktionsnedsatta. Allas erfarenheter kom i dagen vid skådespelet.

Jag frågade Hans vart detta skulle leda och fick till svar: kanske en teaterföreställning, vi får se. Vi hade i alla en fantastisk dag. Och jag rekommenderade Sofia att hon skulle tala med Hans om fortsatt engagemang.

 

 

Ett svar på ”Mänsklig tillgänglighet som teater

  1. Pingback: Äntligen blev dagen av … « Unga Rörelsehindrade Göteborg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.