Oj så länge jag sov i morse. Det blir så när nattsömnen inte funkar. Men jag har kommit på en ny grej nu. Den har jag med mig från yogan. När elstötarna börjar komma i vänsterbenet så går jag upp och sätter mig på den mjuka stora mattan under soffbordet i vardagsrummet. Jag sätter mig mot hörnet med ett ben utåt på vardera sida.

Yogaövning för att sträcka ut rygg- och benmusklerna

Jag har märkt när jag varit på yogan, att jag inte klarar att sitta upprätt med rak rygg och med benen rakt fram. Visst låter det enkelt, men det funkar inte alls för mig. Jag faller bakåt. Antagligen beror det på att jag har för svaga magmuskler och för korta ryggmuskler. Jag tror också att jag har för korta muskler i bakbenen, för de är svåra att lägga ner raka. Jag håller mig hårt upprätt i bordsbenet och andas djupt med långa andetag. Efter ett tag mjukas musklerna upp, benen raknar och ryggen blir lite mera upprätt. Men jag har långt kvar. Jag hoppas att den övningen går lättare att genomföra när yogan startar igen i slutet av januari nästa år. Just nu njuter jag av att jag ofta kan gå tillbaka till sängen utan elstötarna i vänsterbenet. Och har det inte gått över efter en gång så går jag upp igen och gör om övningen. Då blir det sen morgon, som idag.

Jag fick jättebråttom. Jag hade bestämt träff med Natalia på VSA. Hon ringde igår och ville att jag skulle komma och underteckna medlemsantalet i föreningen. Det behövdes för en bidragsansökan. Jag är revisor i föreningen. Hennes telefonsamtal kom som en skänk från ovan. Jag har gått så länge och har liksom inte kommit igång. Jag stuvade in en stor och en liten målarduk i bilen. Jag behövde diskutera med Natalia hur jag skulle genomföra mina tankegångar. Visst kommer jag att fortsätta med fåglar, men jag ville göra det på ett lite annorlunda sätt nu. Jag gillar det abstrakta och vill gärna vinkla det lite ditåt.

Torslandatidnngen 2014.11.12

Innan jag åkte iväg tittade jag lite i Torslandatidningen. Jag visste att det skulle komma en artikel om utställningen på Änggårdens Hospice. Jag läste den och tog med tidningen och visade Natalia. Hon ville hänga upp den på VSA och tyckte också att jag skall jag komma in med en kappa som komplement till artikeln. Det sprider sig glädje i hela kroppen nu. Äntligen kan jag komma igång. Jag skall vara på VSA alla torsdagar och måla nu. Jag har redan tänkt ut ett mål för nästa utställning. Det är viktigt med mål och det ger mig energi att ha en tidpunkt att hålla mig till. Nu kör vi.