Jag råkade hitta ett papper där de vänstra och högra hjärnhalvorna beskrivs. Jag har alltid tyckt om att tänka på min högra hjärnhalva som den jag gillar mest och att jag inte riktigt passat in i den vänstra halvan. Nu är jag, till min stora besvikelse, lite tveksam om det är rätt tänkt. Jag har alltid varit avundsjuk på alla dessa människor som arbetat med konst. En av mina bästisar kunde måla. Hon hade gått på konstskola och försörjde sig som teckningslärare. Hon hade mina söner som elever i grundskolan. Både hon och jag tyckte nog att jag hamnat fel i livet när jag blev revisor. Ändå var det min heltidssysselsättning och försörjning under de senaste 30 åren.
Jag läser att den högra hjärnhalvan gillar att vara i det blå och bryr sig bara om just här och just nu. Jag önskar att jag vore en sådan person. Med högerhalvan tänker man i bilder och är ett med universum – det gudomliga medvetandet. Någon drömmare har jag väl aldrig varit. Jag har nog alltid trott på den egna viljan och den egna styrningen och att man gör så gott man kan. Omhändertagande är också ett kännetecken för högerhjärnan, men den sidan får nog min lillasyster stå för. Vi firade förresten hennes födelsedag igår. Hon fick en ängel i födelsedagspresent. Hon är som en ängel, alltid omtänksam och omhändertagande. Hon tänker alltid på andra i första hand.
Den vänstra hjärnhalvan är hela annorlunda. Den analyserar allting, organiserar information och är perfektionist och har allt på sin plats. Tänk så trist det låter. Är det jag? Sedan älskar man att göra flera saker samtidigt och där känner jag mig hemma. Med mycket vänsterhalva har man en tendens att upprepa sig. Kanske är det därför Göran brukar tröttna på att lyssna när jag berättar? Vänsterhalvan tänker språk och talar hela tiden. Inte vill jag höra hemma i den hjärnhalvan. Jag skall göra som min lärare i Vedic Art Alina Wirwitzka säger. Vi startar varje lektion med att styra om hjärnan så att högerhalvan tar över. Under de första 10 minuterna låter vi bara handen gå på ett papper. Vi ritar linjer, upp och ner, kors och tvärs, utan att tänka. Sedan tar målningen vid. Under 3½ rimma låter vi sedan penseln gå. Det kan bli vad som helst. Så här kan det bli:
Om jag övar upp högerhalvan mera så kan jag kanske bli bättre på det där med konst. Jag behöver vara mera kreativ och prova nya saker, öppen för nya möjligheter och tänka utanför ramarna. Jag får jobba vidare på det ett tag till. Kanske måste jag inse att jag aldrig kommer att bli en Chagall?
Så härliga påfåglar!!!
Tack för det berömmet. Min son tittade in igår. Han tyckte inte alls mina målningar var fina. Men jag känner mig ganska nöjd ändå. Det blev nå´t. Nu har jag satt upp en hel drös med papper på masonitskivor för att träna på. Det skall bli jättespännande att se vad som kommer ut av det. Jag har så stort motstånd i mig. Det känns som en förlösning varje gång jag skall börja.