Vilken ära att bli inbjuden till sin sondotter att hålla föredrag om utvandringen och om Hilma och Alaska. De läste just om detta tredje året i gymnasiet. De satt som ljus när de lyssnade på berättelsen om hur fiskarflickan från Bohuslän drog iväg till Amerika.
Vi visade bilder från Hilmas tid och också från vår egen Alaska-resa. De hade ingen aning om att det var så många som 1 miljon, alltså 25 % av hela Sveriges befolkningsmängd vid den tiden, som utvandrade. Utvandringen berodde inte som nu på krig, utan på religiösa förföljelser, fattigdom och längtan till ett bättre liv. I USA fanns väl organiserade rutiner som tog emot på Ellis Island och slussade ut människorna till arbete. Hilma arbetade som hembiträde i fyra år i New York innan hon åkte vidare till sin farbror Samuel i Portland som var kapten på en båt där. Hon hade fått veta att det fanns guld i Alaska och hoppades som många andra på att finna lyckan där. Som vi alla vet kom hon hem med så mycket kapital att hon kunde bygga upp sitt eget Alaska på ön utanför Strömstad.
Det var långt ifrån alla som lyckades så väl. Ca 30.000 människor försökte ta sig upp till Dawson över Chilcotpasset, men bara ca 10.000 kom fram.
Vi visade bilder på hur det såg ut när de vandrade över passet med all packning. Den Kanadensiska staten hade bestämt att man inte kunde släppa upp alla dessa äventyrare till ett land som de inte hade en aning om hur kallt det kunde vara, utan att de hade packning som skulle räcka. Det var långa listor över vad som krävdes och allt som allt vägde det ca 500 kg. Det tog många upp och nerför innan all packning var uppe. Det kunde ta flera månader innan de nådde fram till Dawson.
Vi försökte att beskriva utvandrarnas situation så gott vi kunde.
Det var viktigt att ungdomarna förstod att man inte bara för nöjes skull lämnar sitt eget land. Och det var viktigt att de också förstod att de svenskar som kom in i det nya landet inte var några luffare som behövde tas om hand. Det var bönder, lärare, läkare, snickare, murare, präster, banktjänstemän som gav sig iväg för hitta ett bättre liv.
Jag hade önskat att vi kunde fått fortsätta med en diskussion tillsammans med ungdomarna. Jag var så nyfiken på att få veta hur de tänkte och tyckte om det där med utvandringen från Sverige och hur de kunde binda det ihop med invandringen till vårt land idag. Men det får bli en annan diskussion, en annan dag. Men det var kul att återigen få berätta om Hilma och hennes Alaska.