Den här dagen var inte den bästa. Efter att ha promenerat med rullatorn både lördag och söndag under vardera en halv timma så mår inte kroppen så bra. Det sätter spår. Jag vaknade efter en nästan sömnlös natt klockan halv 7 när klockan ringde . Spasticiteten får nytt liv genom träningen. Helt slut kände jag mig. Jag läste GP och åt frukost men insåg att dagen skulle bli seg. Det blev sängen igen. Jag sov i ytterligare två timmar, men kände mig inte alls utsövd. Det blev soffan en stund till. Men jag kände mig så otroligt uttråkad. Det är så lätt att bli deppig i sådana stunder.
Jag hämtade mina nyköpta Vedic-Art färger som kommit med posten i förra veckan. Jag köpte dem på internet. De skickades från Gotland där Curt Källman, Vedic Art´s grundare, hade sin hemvist. På hemsidan kan man läsa att människor frågade hur man kunde få tag på ”Curts blåfärg”. Det var den färg som Curt Källman för länge sedan hittade ett recept för att göra sidenmatt ultramarinblå färg. Ytan gav en känsla av att färgpigmentet låg direkt på målningens yta. Bilderna fick en fantastisk rymd och lyster. Jag trodde att nu, nu skulle jag nog kunna få till den där perfekta målningen. Jag skulle till sist bli nöjd över det jag gjort. Inte tusan blev jag nöjd. Och lyster?
En kompis ringde och vi talade en stund om träning. Hon har bestämt sig för att träna genom att promenera minst fem kilometer 5 dagar i veckan. Jag blev äntligen på gott humör och kände kraften återvända. Efter att ha känt mig helt värdelös hela dagen så tog jag mig kragen och packade snabbt ihop mina träningskläder och gav mig iväg med bilen till stan för att träna. Det var en stor lycka när jag nöjd och belåten kom hem efter en och en halv timmas träning på Fungera. Så skönt att dessa entusiaster finns som man kan dras med av.