Regissören Hans Sjöberg hade kallat till workshop. Marie och jag var de enda gamla bekanta från min tidigare skådisvärld

Hans och Marie

och så var där 6 nya ansikten. Idag har vi kört igång. Hela gänget samlat för att spela teater. Hans har förberett med textremsor. Det är helt fantastiskt vad man kan göra med ord som inte stämmer med handlingen eller med handling där man i ena fallet är den svaga och i andra fallet den starka. Hans ger oss ramar och vi fyller i med detaljer. Helt improviserat. Det är fantastiskt intressant att se vad alla kan leva sig in i roller. De flesta helt utan tidigare erfarenhet. Det är ett svårt jobb och krävande. Jag känner mig riktigt trött och gäspig när det är slut efter fyra timmar med ett kort avbrott med kaffe och kanelbulle. Men nöjd och glad över att återigen få vara med om en sådan rolig grej i livet. Till våren är det premiär.
—————————–
Jag måste lägga in mailet som jag fått från Hans, som gjorde mig så glad:
Hej, tack för igår, det var en bra workshop.
När vi var nere på puben efteråt var det flera som berömde dig och Marie för er avslutande scen om systrarna. Jag håller med. Den hade allvar och värme och var välspelad. Bra gjort! Vi ses och hörs snart/Hans
——————
Mitt svar till Hans var:
Tack. Så jättekul att ni tyckte så. Jag kände själv att det var riktigt bra. Det var nästan så vi hade tårarna i ögonen när vi kramades. Det kändes häftigt. Hans, tusen tack för allt trevligt jag får delta i. Må så gott/BM

Marie och jag spelar systrarna med två tidigare gruppers sceneri som underlag. Görhäftigt!