Oj, det var en jobbig dag. Ja, jobbig är väl inte rätt ord för min del, men engagerande kanske. Vi träffades klockan 11 för att repetera gatuteaterföreställningen som har genrep fredag, i morgon, och premiär på lördag klockan 13. Jag har bara en pytteliten roll, som vanligt, men jag måste ju vara med hela tiden för att få helheten i mig. Jag har ju bestämt mig för att satsa på målning och silversmide och träning nu ett tag. Det där med teater kan man inte göra med vänsterhanden. Det är fullt engagemang som gäller och skall man vara med så måste man vara med fullt ut om man skall ha en större roll. Tja, jag vet ju i ärlighetens namn inte heller om jag är särskilt duktig som skådis. Det kan ju hända att Hans Sjöberg, regissören och manusskrivaren, inte vill ha med mig i en större roll. Det är ok i så fall. Man kan inte vara bra på allt.
Jag har fått den stora äran att få spela narr. I den tredje akten när prinsen är som mest ledsen hoppar jag fram med kryckan i högsta hugg. Jag skall försöka få prinsen att skratta. Jag är inte känd för att vara proffsig på att berätta roliga historier så hur det här skall gå vet jag inte. Men det är Hans som bestämt så han får ta konsekvenserna.
Den sista akten är så himla rörande. Visst får prinsen sin flicka som han längtat efter under så många år. Det slutar med att flickan räcker över sin krycka när prinsen ramlar till. Flickan sitter i rullstol och när prinsen tar hennes hand och hjälper henne ur rullstolen och de kramar varandra, då är nog inte ett öga torrt.
Välkomna till Kopparmärra klockan 13. Det är där det startar. Sedan promenerar vi iväg till Brunnsparken för akt 2 och vidare till Harry Hjörnes plats för akt 3. Klockan 15 är allt över och någon extra föreställning kommer inte. Allt är naturligtvis gratis.