Long time, no see. Tiden sprang så snabbt så jag hann inte med. Nu har alla mina viktiga rutiner ramlat ur spår. Min almanacka är tom. Inget ramverk har jag att hålla mig till och ingen planering alls. Hur gör jag då?

Acryl av Alina Witwitska (min målarfröken)

Den senaste veckan har verkligen varit fartfylld. Jag var iväg och filmade min yogainstruktör Anette. Filmen redigerades och var klar för översändande och godkännande. En kortis på tre minuter lades ut på youtube (se skogh-dave youtube).

Konfirmation i Öckerös kyrka

Så var vi på konfirmation till ett syskonbarnbarn. Det gäller att hålla ihop släkten. Jag brukar alltid säga att släkten är bäst. När det blåser som värst så är den bra att ha.
Släktfirandet fortsätter uppe i Stockholmstrakterna så vi styr kosan österut och startar med ett åttaårsfirande hos ett barnbarn. Farfar spelade gratulationslåten på klarinett och vi blev bjudna på tårta med åtta ljus. På söndag var det studentuppvaktning

Tal till studenten

Talen avlöste varandra. Hela den nybakade studentens liv rullades upp och framfördes i berättelser och på film. Med 19 MVG var hon verkligen värd att fira.

Utställning av JvS silversmycken i Kaknästornets butik

Under måndagen hade min syster och jag fullt upp med att skruva ihop ett Ikea-vitrinskåp och sedan fylla det med alla fina silversmycken som min sonhustru gjort. Smyckena skall säljas i Kaknästornets butik uppe i hufvudstaden. Vi var så himla nöjda med vårt verk, det blev jättefint.

Midsommarveckan tog vid och jag styrde mot Strömstad. Det var nästan ingen idé att packa om. Lite kompletteringar inför midsommar och så for jag vidare. Pappas tänder måste fixas klart, så ett besök hos tandläkaren var nödvändigt. Mamma ramlade in i karusellen och fick besöka tandhygienisten. Pappa hade gått upp i vikt och hade inga byxor sa han. Jag gick igenom hela hans garderob. Det hamnar liksom lite här och där. Eftersom inte mamma ser så bra så blir det inlagt i fel skåp och då är det omöjligt att hitta. Fyra par byxor sydde jag ut i midjan. Efter alla farsdagar har pappa mängder med fina skjortor och slipsar och tröjor, men med byxor är det lite snålt. Men med fyra par beigea byxor borde väl en 95-åring klara sig, tycker jag.

Järnbröllopsfirande

Min syster och jag städade igenom hela trevåningshuset (mest systern förstås). Så var det klart för midsommarfirande och firande av mammas och pappas 70-åriga bröllopsdag. Det kallas järnbröllop om man slår på nätet. Ja ett starkare järn-par än vår mamma och pappa får man nog leta efter. Grattis!