Sudokun tar över alltmer tid. Det är inte bra. Men i morse vaknade jag klockan fem efter en hel natts sömn, så då är det gott om tid. Jag var hos doktorn igår och fick utskrivet 100 tabletter Sifrol 0,18 mg. Jag har en överkänslig kropp som inte tål några som helst biverkningar. Jag klippte isär den pyttelilla tabletten i fyra delar och svalde bara en fjärdedels tablett. De andra tre delarna lade jag under skrivbordsunderlägget i väntan på de tre kommande nätterna. Egentligen tog jag tabletten för sent i går kväll eftersom det finns viss risk för att jag skall bli trött dagen efter. Jag avskyr att bli trött. Men det verkar gå vägen. I alla fall så här efter första natten. Jag känner mig riktigt pigg idag.
Jag hade skickat över ett informationsbrev och  många sidor som handlade om WED/RLS, så hon skulle vara bra påläst innan jag kom. Det gick åt pepparn. Hon hade inte sett brevet och visste inget om WED. Lite, eller rättare sagt dj-gt trist. Det känns alltid lite stressigt hos doktorn, men jag tror att jag fick informerat om det mesta. Jag vet att jag nämnde det om inkontinensen också, men det glömde vi bort. Hon hade en liten broschyr liggande framför sig på skrivbordet. Den satt hon och läste. Tydligen handlade den om RLS-restless legs, för efter en stund sa hon att jag kanske skulle prova Sifrol. Jag berättade att jag provat det i Vejbystrand och att jag sovit bra under natten, men hade blivit jättetrött dagen därpå. Vi bestämde att jag skulle försöka med en mindre bit av tabletten.
Jag hade noga läst igenom alla papperen som jag tagit ut från nätet om WED. Där stod det att det var viktigt att ta blodprov för att kolla järn, B12 och folsyra. Doktorn tyckte det var bra förslag. Så jag tog en nummerlapp till labb. När jag väl kom in så var det kört eftersom jag hade ätit frukost ett par timmar tidigare. Det var bara att komma tillbaks.
Klockan åtta nästa morgon satt jag väntrummet igen. Snart kom jag in och kavlade upp ärmarna. Hon fyllde fem glasrör med blod. Jag frågade för säkerhets skull vad jag skulle få svar på utifrån proverna. Jag tänkte att här gäller det att gå in och styra om man skall få det man vill ha. Jag hade begärt av doktorn att jag ville ha besked om svaren. Doktorn hade svarat att de inte kommer att höra av sig om allt är bra. Men jag vill ha svaren! Jag skall hitta en WED-specialist och då gäller det att kunna svara på frågorna om hur jag har det. Kvinnan på labbet svarade att jag kunde ringa på måndag och få alla svaren. Det går fort numera. Fast jag vill egentligen ha det på papper. Kanske kan jag begära det.
Nu ser jag fram emot många goda nätters sömn framöver. Jag har vant mig vid att sova så dåligt sedan många år tillbaks. Så nu vaknar jag nog supertidigt på morgonen. Det skall bli mysigt. Då kan jag hämta Göteborgs-Posten och ligga kvar i sängen och lösa sudokun innan frukost. Och jag hoppas att biverkningar låter vänta på sig – länge, länge. Snälla, jag vill så gärna sova.