Oj, bråttom, bråttom blev det. Idag börjar ju silversmidet igen. Somnade om gjorde jag. Det gäller att få ihop sovtimmarna när spasticiteten lagt beslag på för mycket tid under natten. Ju färre sovtimmar, ju bedrövligare nästa dag. Efter snabbfrukosten in i duschen. I med de urgamla carmen curles och på med lite smink. Klockan halv elva steg jag in genom dörren och togs emot med ett glatt tjena av de andra smideskompisarna. Det är fantastiskt så pigg man kan bli när något trevligt är på gång. Igår var jag ett ras efter en natts kamp mot alla nervryckningar. Men nu är jag på G igen. Men usch så oförberedd jag känner mig. Det hade ju varit bra om jag funderat lite över vad jag skall göra innan. Jag gräver i min arbetslåda. En himla massa rester av silver och stenar ligger däri. Ok lite försiktigt i början så jag bestämmer mig för att greja något med den där lilla biten av en pauashell som jag plockade i Nya Zealand för åtta år sedan. Den stora snäckan är köpt men småbitarna som jag använder i hängsmycket har jag själv plockat. Ja det är inte riktigt färdigt. Men nästa tisdag blir det nog klart.

Hängsmycke med pauashell

Paushell – Abalone från New Zealand

Gissa om vi har det mysigt. Vi startar klockan 10 och slutar framåt fem-tiden på eftermiddagen. Det är många timmar som man sitter och jobbar. Jag känner mig alldeles mör när jag åker hem.Och nöjd för det är så himla kul. Och Ösay, vår lärare, är så himla proffsig.