Hela påsken tillbringade jag på Uddevalla sjukhus. Jag hade så ont att jag inte ville ha besök. Det är konstigt men så här några veckor efteråt så minns jag bara att jag blev väl omhändertagen och efter hand lugnade smärtorna ner sig. Jag kom hem annandag påsk fit for fight för att ta itu med allt som inte blivit klart för vårbruket. Några deklarationer låg ofärdiga, thailandsresan skulle betalas enligt förfallodag, och massor av telefonsamtal och mail som skulle besvaras. Allt såg ut att vara frid och fröjd. Operationen hade gått bra sa man och jag mådde bra. Visserligen i dålig kondition men den kunde jag börja träna upp nu. Så tänkte jag då.
Så kom katastrofen. Jag lägger in hela berättelsen här, så som den ser ut som jag skickade in till patientnämnden härom dan:
Vad har hänt och när hände det?
Sahlgrenska: Brev till verksamhetschefen Frånlund 2019.03.09, se bilaga 1
-”- : Brev till -”- -”- 2019.03.22, se bilaga 2
-”- : Brev till -”- -”- 2019.03.25, se bilaga 3
Uddevalla sjukhus: Brev till Urologkliniken Nyman 2019.04.03, se bilaga 4
Sahlgrenska: Brev till operationskord A. Svensson 2019.0,4.04, se bilaga 5
-”- : Brev till urologmottagningen 2019.04.04, se bilaga 6
Uddevalla sjukhus: Brev till urologkliniken Nyman 2019.04.08, se bilaga 7
Uddevalla sjukhus: Brev till urologen, M Bergman 2019.04.25, se bilaga 8
Jag hade kommit hem efter en vecka på Uddevalla sjukhus efter att njuren genom titthål opererats bort den 2019.04.17. En vecka gick och jag såg fram emot att få fira min svågers 70-årsdag i Strömstad. Den 26 april 2019 på fredagsmorgonen kände jag som magknip. Vi åkte iväg. Magknipet tilltog och när vi passerade Uddevalla beslöt min man att vi skulle åka in till Uddevalla sjukhus. Eftersom där inte finns akutintag och det händelsevis stod en ambulans och väntade på en annan mindre viktig körning, så togs jag med i ambulansen till kirurgen på NÄL. Jag togs in på intensiven med otroliga smärtor. Det hade visat sig att en skada hade uppstått på mjälten i samband med att njuren opererades bort. Nu var buken fylld med vätska. De opererade bort mjälten också för den var så skadad. Ett långt lodrätt ärr löper neråt 20 cm från naveln. Jag röntgades flera gånger för att de skulle se om vätskan rann ut från buken från slangen som opererats in. Jag gick på starka smärtlindrande mediciner. Jag kunde inte ta mig upp ur sängen och låg på en speciell madrass för att inte få liggskador. Efter några dagar hade vätska spritt sig i kroppen. Den vänstra handen såg ut som en boxhandske liksom den vänstra foten. Röntgen igen. Nu sattes en slang in till den vänstra lungan. Svullnaden gick ner efter några dagar och slangen togs bort. Efter en vecka på NÄL med omänskliga smärtor skickades jag sent på kvällen till kirurgen på Sahlgrenska. Man sa att jag egentligen hörde hemma på urologen men där fanns som vanligt ingen plats. Jag fick en liten plats innanför dörrarna precis vid toa, dit mina rumskompisar kom och gick titt som tätt. Ronden kom från urologen. Jag kände att jag låg på fel avdelning och att de inte känner min sjukdomshistoria. Fortfarande sitter jag här med en slang i sidan i väntan på att dränaget skall sluta rinna. Fortfarande äter jag smärtstillande. Jag blir trött och gråter ofta över det jag råkat ut för.
Vad vill du lämna synpunkter eller klaga på?
- Jag borde ha tagits om hand direkt efter den första infektionen i november 2018. Varför blev det inte så? Hade jag fått tid på Sahlgrenska inom rimlig tid så hade jag sluppit ifrån alla påföljande infektioner. Att bli bollad som en liten lort mellan akuten och avdelningar på Sahlgrenska är katastrofalt. Alldeles särskilt katastrofalt var det den gången när jag kom in till akuten den 5 mars 2019. Korridorerna fylldes med 40-50 sängar, människor skrek på hjälp, akutsignalerna ljöd, lampor blinkade och rödakorset-kvinnor sprang omkring och tog hand om det allra värsta. Jag kände det nästan som om jag var i Afrikas djungler och inte i Sverige. Efter 10 timmar hamnade jag hungrig och skärrad på avdelningen för njurmedicin.
- Jag skrev brev och tvingade mig in på Uddevalla sjukhus. Ingen stöttade mig trots alla infektionsomgångarna och trots att jag fått diagnos redan för flera månader sedan.
- Vad hände vid operationen på Uddevalla sjukhus? Det kan bara läkaren som opererade bort njuren svara mig på. Hoppades han på att misstaget inte skulle synas? Utredning erfordras!
- Den s.k. eftervården på Sahlgrenska var inte alls bra. Ingen visste vad den andra hade gjort. Överlämnandet mellan de olika skiften existerade inte, och dessa myriader av skiftbyten med alla namn som skulle ta hand om kom och gick. Här låg det på mig själv att hålla reda på vilka mediciner och sprutor jag skulle ha. Var finns alla läkare? De fläktar förbi med rara ord som att det skall bli bra. Ofta enligt vad jag förstod helt eller mycket oinformerade om vad som hänt mig. Oerfarna undersköterskor provade sig fram, sprang och frågade lite mer erfarna tills sjuksköterskan kom. Då hade 5 sprutförsök misslyckats med rullande blodådror. Hela arbetssystemet är dömt att misslyckas. En sjuksköterska var riktigt förbaskad när han ringde runt för att få tag i en läkare för att få råd,. Han sa: det här förbannade djävla sjukhuset, det är skönt att jag skall tillbaka till onkologen nu efter tre månader, där finns det i alla fall läkare när man behöver dem.
Vilka frågor vill du ha svar på? Gör gärna en punktlista
- Jag borde ha tagits om hand direkt efter den första infektionen i november 2018. Varför blev det inte så? Beskriv för mig hur min kropp försämrades som en följd av detta.
- Vad hände vid operationen på Uddevalla sjukhus? Det kan bara läkaren som opererade bort njuren svara mig på. Utredning erfordras!
- Hur mycket skatt skall vi betala extra för att få ett fungerande sjukhus i vår stad. Man säger alltid att det finns inte resurser. Fixa resurserna, de kommer att behövas i allt högre grad framöver när alla vi 40-50-talister kommer med våra krämpor. Det kan inte vara svårt att beräkna. Ni vet hur många vi är, ni vet vad vården kostar. Räkna!